"Bortom allt rimligt tvivel"

En åklagare skall inte väcka åtal om vederbörande inte tror det leder till en fällande dom. Det är vad det handlar om när det gäller sexmålet mot förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn. Det är inte Strauss-Kahn som skall bevisa att han är oskyldig. Det är åklagaren som skall bevisa att han är skyldig "bortom allt rimligt tvivel". När ord står mot ord blir det till stor del en trovärdighetsfråga. Om åklagaren börjar tvivla på att målsägaren talar sanning, blir det naturligtvis jobbigt att driva målet vidare.

Strauss-Khan

Jag håller med om att målsägarens tidigare vandel inte skall spela in, men då skall inte heller den anklagades tidigare vandel läggas honom till last. Anna de Lima Fagerlind skriver i sin krönika i SVD:
"Offrets bakgrund eller aktuella tillstånd är inga bevis, varken för eller emot brottet". Det är inte heller detta som jag tror väger tyngst för åklagarna, utan att målssägaren tvärtemot tidigare uppgifter skall ha gått vidare och städat ett annat rum efter det påstådda övergreppet. Hon har också sagt till en kriminell pojkvän att hon skulle göra sig en rejäl hacka på den rike Strauss-Kahn.(DN)
Om en jury sedan skall ta ställning kan saker som notoriska lögner och tidigare sexbrott naturligtvis hamna i vågskålen.
Det är också så att en åklagare har att väga in det som talar till fördel för den anklagade, något som svenska åklagare verkar brista i på ett påtagligt sätt. Kanske inte så konstigt, eftersom Åklagarmyndigheten har som målsättning att öka antalet åtal, inte fällande domar. På myndighetens hemsida går det inte att utläsa i hur många de fällande domarna är i relation till antalet åtal.
När det gäller sexbrott och åtal har det skrivits ett par bra inlägg på Newsmill. Det första av journalisten Ingrid Carlqvist och det andra av f d åklagaren Rolf Hillegren.

Rolf Hillegren

Hillegrens artikel innehåller bland annat följande tänkvärda:
"En viktig förklaring till att vi haft en olycklig debatt på sexualbrottsområdet är att man från ledande åklagarhåll aldrig varit intresserad av att sprida kunskap till allmänheten genom att exempelvis förklara vilka bevissvårigheter som finns vid sexualbrott. Om så skett hade vi sluppit ta del av många av de tokerier som satts på pränt under åren. Ja, troligen hade vi även sluppit en del av de absurditeter som präglar dagens sexualbrottslagstiftning som exempelvis våldtäkt utan våld. I stället har man hällt bensin på den brasa som hållits levande av feminister och journalister genom att jama med och göra gällande att åtalsstatistiken kan förbättras, varvid man använt den populistiska klyschan att "alla stenar ska vändas" i dessa mål. Jag anser dock att stenar endast ska vändas när man har rimliga skäl att förvänta sig att något kan finnas inunder. Många journalister har varit kritiska då de funnit att anmälningar lagts ned utan att förhör hållits med den utpekade gärningsmannen. Men om anmälan inte innehåller ett påstående om brott finns det ingen gärningsman och ingen som kan delges misstanke om brott. På liknande sätt förhåller det sig om en anmälan är alltför konstig. Det blir då meningslöst att hålla förhör med den utpekade. En känd jurist med feministiska böjelser antydde en gång att en kvinna inte alltid kan veta om hon blivit utsatt för ett brott. Om så är fallet inställer sig följande reflektion: Har vi en rimlig lagstiftning om det krävs juridisk kompetens för att bedöma om man blivit offer för något så allvarligt som ett sexualbrott?"
Hillegren är fin i kanten och låter bli att nämna att den kände juristen med feministiska böjelser är Claes Borgström, målsägarbidträde till Anna Ardin och Sofia Wilén. Åklagaren som anser att alla "stenar skall vändas", är överåklagare Marianne Ny.