Ett nytt kapitel i fallet Assange

Under dagarna två har ett utlämnande av Julian Assange från England till Sverige varit upp i High Court i London. Nu blir det ytterligare några veckors väntan på utlåtandet från de två domarna i målet. Om de beslutar om en utlämning, finns ytterligare en instans att överklaga till för Assange och hans team. För de som kritiserar Assange för hans agerande, vill jag bara säga att han använder sig av de rättigheter som finns till förfogande. Jag kan mycket väl förstå om han väljer en husarrest i ett slott i England, framför en isoleringscell på Kronobergshäktet. Det är nämligen där överåklagare Marianne Ny tänker placera honom, oavsett hur magert bevisläget är.
Ur det magra material som presenterats av gammelmedia, är det svårt, för att inte säga omöjligt, att få in uppfattning om förhandlingarna i High Court. Tack och lov finns Flashback, vars kunniga forumdeltagare regelbundet citerade twittrare på plats i rättssalen och dessutom med sin kunskap kunde kommentera.
Pensionerade lagmannen Brita Sundberg-Weitman skriver också insiktsfullt i Newsmill om förhandlingarna.
Hon tar upp fyra punkter som domarna har att fundera över:
1. Får en europeisk arresteringsorder användas på ett stadium då det ännu är oklart om det överhuvudtaget kommer att bli ett åtal mot den som begärs överlämnad?
2. Är Marianne Ny att anse som en ”judicial authority”? I annat fall är hon enligt engelsk rätt inte behörig att utfärda en europeisk arresteringsorder.
3. Har arresteringsordern utfärdats med respekt för proportionalitetsprincipen? 
4. Är påståendena i arresteringsordern om vad misstankarna gäller en förvanskning av vad målsägandena sagt enligt polisrapporten?
Jag har själv noterat den glidning Marianne Ny gör från Häktningspromemorian, som ligger till grund för tingsrättens och hovrättens beslut att häkta Julian Assange i hans frånvaro, till den EAW (European Arrest Warrant), som Marianne Ny lät utfärda, till den komplettering hon skickade till rätten.

Det verkar som hon anpassar vad hon skriver till vad hon tror domaren vill höra. Från början är det uppenbart att hon bara vill höra Assange och att det är för tidigt att uttala sig om han kommer att åtalas eller inte. I kompletteringen antyder hon att hon bestämt sig för att åtala honom.
Det är också detta domare Riddle tog fasta på när ärendet var uppe i underliggande instans:
”I have no doubt that this defendant is wanted for prosecution in Sweden”.
Vi har också glidningen från att det i Häktningspromemorian står att Assange är skäligen misstänkt, den lägre graden, till att han häktas på sannolika skäl, vilket är nödvändigt för en EAW.
Om varför Assange inte har kunnat höras i England, har Ny kommit med flera versioner. Den ena, att det inte går enligt lag, är en lögn. Vid förhandlingarna i London hävdade nu Sveriges representant Claire Montgomery att han var tvungen att komma till Sverige för att man behövde hans DNA. Varför detta skulle vara så nödvändigt utvecklades inte. Att han haft sex med Anna Ardin och Sofia Wilén har aldrig ifrågasatts.
Ordföranden i High Court, Lord Justice Thomas, uttryckte viss irritation över att Sverige utfärdat arresteringsordern i stället för att höra Assange i England: "Why are we precluded from acting with sense in this European Union when the commission talks about [judicial] co-operation?"
Denna fars går alltså vidare och för den som satt sig in i fallet har den fått löjligt stora proportioner.Göran Rudling har gjort en mycket omfattande och väl genomarbetad analys av ärendet. Den är lång, men ger mycket information till den som vill ha det. I gammelmedia kan vi tyvärr inte räkna med detta.
Ardins och Wiléns målsägarbiträde Claes Borgström är en följetong i framför allt Expressen och tillåts gång på gång påpeka att Assange är skyldig. Kanske borde denna man bli föremål för Advokatsamfundets granskning, men då kommer han förstås att hävda att detta är hämnd för att han ifrågasatte Anne Rambergs artikel om kungen.
DN

En gång i tiden hade jag mustasch

Junholt tänker behålla sin mustasch!

En gång i min ungdom hade jag mustasch. Det var ganska vanligt med långt hår, polisonger och mustach på den tiden. Det var naturligtvis manligt. Socialdemokraternas partiledare Håkan Junholt har mustasch. Kvinnor har inte samma förutsättningar i detta avseende. Skäggväxt är manligt och vad är det för fel med detta. Jo, enligt Ylva Johansson är det en "manlighetssymbol" .
- När Håkan Juholt valdes till partiordförande så stod man ­viftade med mustascher. Jag fick en obehaglig känsla av det. Mustaschen är en manlighetssymbol. Det är viktigt det här med symboler också i vårt eget parti, sade Ylva Johansson till Expressen. 

Ylva Johansson är kandidat till ordförandeposten i sossarnas kvinnoförbund. Med den inställning denna kvinna i stora öronhängen, rödmålade läppar och långa ögonfransar har, är det bara att hoppas att partiet är förståndigt nog att inte välja henne.
Radikalfeminismen har sig allt underligare uttryck.

"Bortom allt rimligt tvivel"

En åklagare skall inte väcka åtal om vederbörande inte tror det leder till en fällande dom. Det är vad det handlar om när det gäller sexmålet mot förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn. Det är inte Strauss-Kahn som skall bevisa att han är oskyldig. Det är åklagaren som skall bevisa att han är skyldig "bortom allt rimligt tvivel". När ord står mot ord blir det till stor del en trovärdighetsfråga. Om åklagaren börjar tvivla på att målsägaren talar sanning, blir det naturligtvis jobbigt att driva målet vidare.

Strauss-Khan

Jag håller med om att målsägarens tidigare vandel inte skall spela in, men då skall inte heller den anklagades tidigare vandel läggas honom till last. Anna de Lima Fagerlind skriver i sin krönika i SVD:
"Offrets bakgrund eller aktuella tillstånd är inga bevis, varken för eller emot brottet". Det är inte heller detta som jag tror väger tyngst för åklagarna, utan att målssägaren tvärtemot tidigare uppgifter skall ha gått vidare och städat ett annat rum efter det påstådda övergreppet. Hon har också sagt till en kriminell pojkvän att hon skulle göra sig en rejäl hacka på den rike Strauss-Kahn.(DN)
Om en jury sedan skall ta ställning kan saker som notoriska lögner och tidigare sexbrott naturligtvis hamna i vågskålen.
Det är också så att en åklagare har att väga in det som talar till fördel för den anklagade, något som svenska åklagare verkar brista i på ett påtagligt sätt. Kanske inte så konstigt, eftersom Åklagarmyndigheten har som målsättning att öka antalet åtal, inte fällande domar. På myndighetens hemsida går det inte att utläsa i hur många de fällande domarna är i relation till antalet åtal.
När det gäller sexbrott och åtal har det skrivits ett par bra inlägg på Newsmill. Det första av journalisten Ingrid Carlqvist och det andra av f d åklagaren Rolf Hillegren.

Rolf Hillegren

Hillegrens artikel innehåller bland annat följande tänkvärda:
"En viktig förklaring till att vi haft en olycklig debatt på sexualbrottsområdet är att man från ledande åklagarhåll aldrig varit intresserad av att sprida kunskap till allmänheten genom att exempelvis förklara vilka bevissvårigheter som finns vid sexualbrott. Om så skett hade vi sluppit ta del av många av de tokerier som satts på pränt under åren. Ja, troligen hade vi även sluppit en del av de absurditeter som präglar dagens sexualbrottslagstiftning som exempelvis våldtäkt utan våld. I stället har man hällt bensin på den brasa som hållits levande av feminister och journalister genom att jama med och göra gällande att åtalsstatistiken kan förbättras, varvid man använt den populistiska klyschan att "alla stenar ska vändas" i dessa mål. Jag anser dock att stenar endast ska vändas när man har rimliga skäl att förvänta sig att något kan finnas inunder. Många journalister har varit kritiska då de funnit att anmälningar lagts ned utan att förhör hållits med den utpekade gärningsmannen. Men om anmälan inte innehåller ett påstående om brott finns det ingen gärningsman och ingen som kan delges misstanke om brott. På liknande sätt förhåller det sig om en anmälan är alltför konstig. Det blir då meningslöst att hålla förhör med den utpekade. En känd jurist med feministiska böjelser antydde en gång att en kvinna inte alltid kan veta om hon blivit utsatt för ett brott. Om så är fallet inställer sig följande reflektion: Har vi en rimlig lagstiftning om det krävs juridisk kompetens för att bedöma om man blivit offer för något så allvarligt som ett sexualbrott?"
Hillegren är fin i kanten och låter bli att nämna att den kände juristen med feministiska böjelser är Claes Borgström, målsägarbidträde till Anna Ardin och Sofia Wilén. Åklagaren som anser att alla "stenar skall vändas", är överåklagare Marianne Ny.

Natortrupper kan gripa Khadaffi

Hej gamle vän!!!!

Den Internationella brottsmålsdomstolen har utfärdat order om att gripa Muammar Khaddafi.Tillsammans med hans son Saif al-Islam och landets förre underrättelsechef anklagas han för att beordrat dödande, skadande och fängslande av hundratals civila i landet och för att för att sedan försökt att dölja brotten. Därmed har man begått brott mot mänskligheten. I dagsläget är det otur för Khadaffi att han gjort sig ovän med den stora USA- och Nato vännen, diktaturen Saudiarabien, precis som han gjort sig ovän med USA och Nato för att inte dansa efter deras pipa.

Sarkozy och Khadaffi

Khadaffi är säkert ingen gullunge och precis som många andra tvivelaktiga ledare har han säkert farit ovarsamt fram med en del meningsmotståndare. Upproret i östra Libyen blev en utmärkt förevändning att genomföra ett anfallskrig mot landet. Nu har USA också fått en förevändning att gå in med marktrupper i landet.
Upproret i Libyen kan inte liknas vid folkresningarna i Tunisien och Egypten, eller Syrien för den delen. I Libyen är det ett regelrätt inbördeskrig, där Nato med stöd av Sverige tagit ställning för tvivelaktiga krigsherrar i öster. Syrien kan däremot inte räkna med någon hjälp, lika lite som Bahrein, efter arabiska "vänliga" diktaturer som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar säger nej.
Andra krigsförbrytare, som krigsherrarna i Israel behöver inte frukta någon Internationell Brottsmålsdomstol. Detta lika lite som amerikanska militära ledare för brott i Afghanistan och Irak för den delen. Det gäller att vara på den vinnande sidan, då är du alltid trygg.
Det är svårt att bilda sig en uppfattning om vad som händer i ett krig. I dagens DN blir en ung aktivist som ringer till TT sanningsvittne:

"– Det var hårda strider i går, säger en ung man i telefon från staden Yafran.
– De oppositionella styrkorna pressade Gaddafis soldater tillbaka till Bir al-Ghanam."
Hur trovärdigt är detta. Är detta seriös journalistik. Utan att stödja Khadaffi har jag varit kritisk mot den rapportering som förekommit från Libyen i svenska media. Den stödjer på på uppgifter från Nato, utan att
i frågasätta någonting.
Hur stämmer uppgifterna om att rebellerna innehåller medlemmar i Al Quada? Stämmer det att Hillary Clinton inför den amerikanska kongressen erkänt att riskerna med denna oheliga allians och har sagt att den libyska oppositionen förmodligen är t.o.m. mer anti-amerikansk än Kadaffi är? Stämmer det att upprorets militärchef, Khalifa Haftar, har varit en CIA-tillgång sedan minst 1988. Under de senaste 20 åren har han bott i skuggan av CIA:s högkvarter i  Virginia utan någon synbar självförsörjning?

Khadaffi och Berlusconi

Historier om massvåldtäkter som enligt rådande praxis okritiskt spritts i världspressen har ifrågasatts av FN:s utredare i Libyen: “Enligt Cherif Bassiouni anklagar rebeller och regeringsledda styrkor varandra för våldtäktsstrategier och han trodde att detta i sig skapat en masshysteri.” Inte heller Amnesty International efter ett besök i östra Libyen kunde hitta något bevis på våldtäkterna.24
Hur är det egentligen med Khaddafis flyganfall på civila, som var anledningen till FN:s resolution om em en flygförbudszon, som övergick till ett anfallskrig?
Vid ett pressmöte den 1 mars svarade försvarsministern Robert Gates följande på frågan om huruvida rapporterna om flygattacker mot civila hade bekräftats: “Vi har sett nyhetsrapporterna, men vi har inte fått någon bekräftelse på detta.” Amiral och försvarschef Michael Mullen tillade: “Detta är korrekt.
Vi har inte sett någon bekräftelse över huvud taget."
Någon som minns historien om massförstörelsevapen, som  startade ett annat krig?
Al Burke har skrivit en tänkvärd artikel i ämnet med källhänvisningar, varifrån jag hämtat en del av mina frågeställningar ovan: "Krig för fred i USA/Natos tjänst", som jag rekommenderar för att få en vidare syn på kriget i Libyen.
Tack förbilderna "Maverablogg"

TT telegram med missvisande feministisk vinkling

Pojkar hjälper mest till utomhus

Det är inte förbjudet att göra en egen faktakoll av TT:s telegram. Om tidningarna gjort detta att man upptäckt den missvisande vinklingen av "flickor hjälper till mer hemma", som publiceras i de flesta dagstidningar, t ex DN. GenusNytt har som vanligt läst den undersökning från SCB, som ligger till grund för telegrammet.
SCB konstaterar att flickor och pojkar hjälper till ungefär lika mycket hemma. Flickor hjälper till mer med arbetet inomhus, medan pojkarna hjälper till mera med utomhusarbetet.
Den som bemödar sig med att titta på själva undersökningen kan  konstatera att pojkarna dominerar mycket stort inom ”hjälpa till utomhus”. Där är deras siffra nästan dubbel så stor som flickornas. Inom de områden där fllickorna hjälper till mest är skillnaden i de flesta fall liten eller mycket liten.
Varför gör TT denna vinkling, som de vet kommer att få ett stort massmedialt genomslag, eftersom de känner till hur lata man är på många redaktioner.
Att man levererar ett felvinklat TT-telegram rakt upp och ner är ingen ursäkt. Det är redaktionen som bär ansvar för det som presenteras för läsarna, inte TT.
Kan man ana ett nytt radikalfeministiskt bakhåll?

Borgström väljer att föra debatten i media

Claes Borgström väljer att debattera i media

Claes Borgström fegade ur och kom inte till Advokatsamfundets fullmäktigemöte dit han och andra kritiker av Anne Ramberg anmält sig. Om Borgström och hans vänner finner Rambergs kritik av snaskmedia vara ett problem för Advokatsamfundet, hade detta varit platsen att diskutera frågan i. Nu vet alla hur mediakåt denne radikalfeministiske advokat är och han försitter inte ett tillfälle att få uttala sig i pressen.
Istället för att gå på fullmäktigemötet producerade att Borgström tillsammans med 14 andra advokater en skrivelse, som nu finns att läsa på DN.
"Detta försvar bortser helt från att Generalsekreteraren framför sina åsikter som representant för Advokatsamfundet, d.v.s. en hel yrkeskår, och inte som privatperson. Hon ger media och allmänheten intrycket att hennes åsikter är åsikter som har sin grund i de värden en advokatkår står för. Här handlar det inte om att Kungen skall betraktas som oskyldig tills otvetydig bevisning presenterats utan om att Generalsekreteraren påstår att man ljuger om uppgifterna om Kungens förehavande och att man har onda avsikter."
Anne Ramberg framförde sina åsikter på sin blogg, inte som ett inlägg på Advokatsamfundets hemsida, eller i deras tidning. Personligen reflekterade jag aldrig över något annat än att det var hennes personliga åsikt hon gav.
Borgström och hans vänner drar sig inte för att insinuera att Rambergs uttalande också är ett stöd för hennes sambo och före detta make.
"Problemet förvärras av att Generalsekreterarens sambo, som representant för Generalsekreterarens förre make, har väckt frågan om denne utsatts för förtal genom uppgifter i den nyligen utgivna boken ”Den svenske Gudfadern”. I den boken beskrivs ett påstått möte i Zagreb där vänner till kungen deltog i syfte att hindra att uppgifter lämnades ut till boken om kungen. I brev till förlaget och till en tidning framförs hot om stämning."
Jag får en dålig smak i munnen av det jag läser. Det finns en helt annan agenda bakom detta utspel.
Det var oerhört fegt att inte ta debatten när den kunde tas och det undergräver ytterligare mitt förtroende för Claes Borgström i den mån det fanns något kvar att undergräva.
Värt att notera är att vare sig Leif Silbersky, Per E Samuelsson eller Thomas Martinsson är undertecknare av skrivelsen. Följande har gjort det:
Claes Borgström, Enar Bostedt, Anna Dahlbäck, Sten De Geer, Olle Hancock, Johan Hedberg, Ulla-Bella af Klercker, Per Larsson, Sten-Åke Larsson, Magnus Lundh, Per Oehme, Urban Paulsson, Sabina Saidi, Ulf Wibäck, Tore Wiwen Nilsson.
Brevet avslutas något märkligt: För egen räkning och för andra advokater
För vilka andra advokater har man fullmakt att uttala sig?
Slutligen kan konstateras att detta sammanfaller med att Thomas Qvick friats för ytterligare ett mord, även om jag inte påstår att det har något samband.
Jag vill inte heller påstå att det har något samband att en av undertecknarna, 
Tore Wiwen Nilsson, är far till Jonas Wiwen Nilsson, chefredaktör och ansvarig utgivare av Realtid.se, som sedan gammalt har ett horn i sidan till Anne Ramberg.

Borgström fegade ur och vågade inte ta debatten!

Borgström fegade ur

Claes Borgström fortsätter i dagens DN sin kritik mot Advokatsamfundets generalsekreterare och för den skull också dess avgående ordförande Thomas Nilsson och övriga kollegor som var på samfundets fullmäktigemöte i veckan. Tillsammans med 14 kollegor, däribland Leif Silbersky hade han skickat in en skrivelse, där han ville att frågan skulle tas upp.
Frågan togs också upp på mötet, men en enhällig styrelse gav Anne Ramberg sitt fulla stöd.
– Det här är en besvärlig situation. Styrelsen har inte tagit till sig någonting av det vi har att säga. Många har reagerat på Anne Rambergs uttalande och jag tror att det finns en ganska stor opinion mot det som hänt bland oss advokater, säger Claes Borgström.
Varför gick ingen av de 15 på fullmäktigemötet och konfronterade Ramberg och Nilsson? Anne Ramberg skriver på sin blogg:
"Det bör då framhållas att det står öppet för alla ledamöter att delta och att det gått mycket bra att oanmält ta upp frågan. Claes Borgström och andra kritiker hade anmält sig för deltagande. De valde att inte komma. Ordföranden berörde frågan i sitt huvudanförande. Han uttryckte då stöd för mig. Ingen annan valde att ta upp saken. Frågan blev därför inte föremål för debatt.  Mot den bakgrunden är det förvånande att man i efterhand framför kritik mot den demokratiska processen och öppenheten inom samfundet."
Varför valde man att inte komma? Förmodligen för att man fegade ur och inte vågade ta debatten. Detta därför att de visste att deras åsikt inte delades av så värst många kollegor. Det finns fler än 15 advokater i det här landet.
Nej Claes Borgström, Leif Silbersky, Thomas Martinsson och Per E Samuelsson. När ni inte vågade ta debatten i det forum det skulle debatteras, så håll klaffen!!