Som man ropar i skogen får man svar!

Thailändskt bröllop

Landshövdingen i Värmland, Eva Eriksson, har på uppdrag av regeringen gjort en utredning om den s k fruimporten. Den har idag överlämnats till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Betänkandet "Kvinnor och barn i rättens gränsland" (SOU 2012:45) är en väldigt ofärdig produkt, eftersom den bara beskriver en sida av myntet och knappt det. Den har väldigt mycket av "som man ropar i skogen får man svar".
Eva Eriksson har följt upp denna med en debattartikel i SVD.
Låt mig med en gång slå fast att jag är motståndare till våld i all dess former. Jag är också motståndare till att människor utnyttas sexuellt och ekonomiskt. Det gäller oavsett kön.
2011 kom cirka 21 000 personer till Sverige i form av  s k anhöriginvandring. Anhöriginvandring, eller anknytningsinvandring, är när en person vill flytta till Sverige på grund av att de har en anhörig som har uppehållstillstånd i Sverige eller är svensk medborgare. Detta kallas ofta kärleksinvandring eftersom paret inte levt tillsammans tidigare eller enbart under en kort tid. Den invandrande beviljas då ett tillfälligt uppehållstillstånd på två år. Största gruppen kom från Thailand (2 466), följd av Irak (1 520). 
Eva Eriksson har gjort sin utredning med feministiska glasögon och då blundar man för verkligheten. Det stämmer att det finns män som misshandlar sina fruar, svenska som "importerade". Dessa skall naturligtvis straffas för detta och dessa möjligheter finns redan idag. Det gäller allt våld i nära relationer
Det är ganska belysande att Eva Eriksson i sin debattartikel skriver:
"Forskning har vidare visat att migrerade kvinnor med tidsbegränsade uppehållstillstånd har sämre tillgång till rättsliga lösningar för att bekämpa det våld som män utövar mot dem än andra våldsutsatta kvinnor."
vad säger då utredningen?
"Det finns mycket lite svensk forskning både vad gäller våldsutsatta invandrarkvinnor i allmänhet och våldsutsatta invandrarkvinnor med tidsbegränsat uppehållstillstånd i synnerhet. Forskning om männen som utövar våld mot kvinnor med tidsbegränsat uppehållstillstånd är obefintlig."

Jag säger inte att våld inte förekommer, utan jag vänder mig emot att Eva Eriksson använder sig av forskning som arguemt, när någon sådan inte finns.

Eva Eriksson

Den andra sidan av myntet

Som jag skriver i rubriken har ett mynt alltid två sidor. Det går inte att komma åt problematiken om man inte tittar även på detta. Eva Eriksson gör i sin utredning väldigt lätt för sig att som vanligt göra mannen till syndabock och kvinnan till offer.

Hela utredning verkar bottna i okunskap om verkligheten. Det som ovan benämns som "kärleksinvandring" är oftast en kombination av kärlek och affärer. Du får kärlek i utbyte mot en trygg framtid för din partner och hennes familj. I de allra flesta fall fungerar det alldeles utmärkt.

Nu är det så att permanent upphållstillstånd (PUT) är väldigt attraktivt på marknaden. Att stå ut i två år och få de de "fyra sista siffrorna" är ett mål för många. Sedan tack och adjö till den man som försörjt henne och hennes familj i två år. Kanske byggt hus eller köpt mark åt hennes mamma och pappa i deras hemland.

Ett sånt förhållande kanske inte klarar två år. Mannen vill skicka hem henne. Vad gör man då? Kanske uppsöka socialen eller ännu hellre en kvinnojour för att få "hjälp"?

Det förekommer också skenäktenskp i syfte att få PUT.

Anledningen till att kvinnorna inte kan åka tillbaka handlar oftast om "loose face".  En mycket stor andel av kvinnorna från t ex Thailand har en skillsmässa bakom sig, så att skilja sig är inget märkvärdigt. Måste man åka tillbaka förlorar dock familjen en inkomstkälla.

Att ett sprucket förhållande kan vara lika illa för mannen, bekymrar inte Eva Eriksson. Är dom gifta utan äktenskapsförord, kan han tvingas från hus och hem.

Svårläst enkät

Eva Eriksson har låtit göra en enkät kring problematiken:

"Jag gjorde en enkätundersökning i fem län och nådde 92 av 290 kommuner. I dessa län registrerade socialtjänsten, polismyndigheter, akutmottagningar och kvinnojourer under en tremånadersperiod antalet ”anknytningskvinnor” som de stött på i sin verksamhet och där det fanns ett antagande om våld. Utifrån resultatet kan jag konstatera att det omräknat på hela Sverige skulle betyda att flera tusen ”anknytningskvinnor” varje år tvingas söka hjälp. Vidare skulle även tusentals medföljande barn varje år drabbas av våldet. Till det kommer ett betydande mörkertal."

Efter att ha tagit del av enkäten så måste jag säga att den lämnar mycket frågetecken efter sig. För det första skall man rapportera "antagandet av våld". Man vet alltså inte, men det kan vara så.

Man har fått 129 svar. 62% av svaren kom från folk inom socialtjänsten, 5% från polisen, 25% från kvinnojourer och 44 från landstinget. Inte för att matte var min starkaste gren, men med hjälp av miniräknare blir det 136%!!

Bortsett från detta har 32% av de som svarat inte haft något fall, 51% 1-5 kvinnor och 7% har mött 5-10 kvinnor. Sedan kommer det märkliga, två svarar att de mött 25–50 kvinnor, en 50–100 kvinnor samt två har svarat att de mött 100–150 kvinnor under mätperioden. En absolut majoritet av kvinnorna finns alltså hos 5 av de 129 tillfrågade!!! Naturligtvis är det en jättesvaghet att det inte framgår vilka dessa 5 är. Kvinnojourer?

Man man räknar på lägsta antalet, skulle 491 kvinnor sökt sig till någon av respondanterna, som man kallar svaren för, maximalt 1 040. 

Mycket av litet

Vi vet sedan tidigare att Eva Eriksson är ivrigt påhejad av landets kvinnojourer. Utredningen bygger också till stor del  på information från Roks.

Det finns helt klart en problematik kring denna typ av förhållanden, men eftersom man bara tittar på ena sidan av myntet, så är risken att man skjuter sig själv i foten. 

Jag tro man måste sätta in detta i ett större sammanhang där man också tittar på våld, inte bara i väntan på PUT. Våld i nära relationer och dess orsaker är mycket mer komlext.

Slutligen vill jag bara säga att jag har stor personlig erfarenhet av frågan, eftersom jag sedan några år tillbaka är gift med en kvinna från Thailand. Har tidvis bott där och vi har många vänner i Thailand och Sverige

DN