Krims flykt från Ukraina och återförening med Ryssland har väckt många upprörda känslor i väst. Den har fördömts unisont inom EU/Nato och media. Det talas om invasion och anektering från Ryssland. USA:s Victoria Nuland har stått inför kongressen och sagt att krimborna lever i terror.
Det som aldrig nämns är att Krimborna faktiskt röstade för att först bli självständigt och sedan för att ansluta sig till Ryssland. Förutom att majoriteten av befolkning är rysk, så tillhörde Krim Ryssland från till 1954. Sovjetunionens dåvarande ledare Nikita Chrustjov, som var från Ukraina, gav då bort halvön till Ukraina.
Krimborna har aldrig bett om att få tillhöra Ukraina. Vid Sovjetunionens sammanbrott 1991 hölls en folkomröstning om Krim ville bli en egen republik. 94% av de röstande ville detta, men det mötte motstånd i Kiev. Krim blev istället en autonom del av Ukraina. Dess självständighet har genom åren urholkats.
Flera opinionsundersökningar, även västerländska, före och i samband med folkomröstningen 2014 visade på en majoritet för att bryta med Ukraina och återanslutas till Ryssland. Siffrorna var dock inte lika överväldigande som det slutliga valresultatet.
Valet har fördömts av en opinion av västerländska politiker och media, som menar att folkomröstningen skedde under vapenhot från Ryssland.
Uppföljande undersökningar visar att en överväldigande majoritet inte ångrar beslutet. Enligt en artikel i Forbes, som referera till en tysk undersökning gjord i februari, visar 82% att de "absolut" stödde anslutningen till Ryssland, 11% svarade till "största delen".
Oavsett vad man säger i väst, är det uppenbart att folkviljan har segrat på Krim.
Lägg till bildtext |
USA:s regerings talesperson Jen Psaki sa för någon vecka sedan att sanktionerna mot Ryssland ska fortsätta tills Krim återlämnats till Ukraina mot folkets vilja.
En av motiven är att det som skedde var emot Ukrainas konstitution. Detta kan avfärdas med att kuppen i Kiev när den folkvalde presidenten störtas också var emot landets konstitution, vilket gjorde att den var satt ur spel.
Det har också gjorts jämföresler med hur Kosovo skiljdes från Serbien med våld och utan någon folkomröstning.
Man lär så länge man lever. Idag stötte jag på ett nytt begrepp, The Badinter Comission. Denna inrättades av europeiska utrikesministrar 1991 när riktlinjer togs fram för hur nya stater kunde bilda i samband med Sovjetunionens sammanbrott- Dessa följdes sedan i när Jugoslavien bröts isär. Kärnpunkten var hur nya stater skulle identifieras utifrån territorier och etnisk tillhörighet.
När det gällde Kroatien och Bosnien-Herzegovinas frigörelse kom komissionen fram till följande
- The Commission substituted the term ‘communities’ for ‘peoples’ and assigned to such communities rights within existing states, recognising ‘that within one State, various ethnic, religious or linguistic communities might exist’ and stated that all such communities have the right to see their respective identities recognised and to benefit from ‘all the human rights and fundamental freedoms recognised in international law, including, where appropriate, the right to choose their national identity’.
Man slog fast att människor måste ha möjlighet att välja sin egen framtid. En folkomröstning skulle utgöra en sista test på folkviljan.
Man kan slå fast att Krims frigöresle följde de kriterier som finns i komissionens riktlinjer:
- Autonom provins med klara gränser
- Av tradition inte en del av Ukraina
- Motivera separationen genom en folkomröstning
- Folket utgjorde inte en minoritet inom området
Mer om The Badinter Comission finns att läsa här
Konklusionen måste bli att det är skillnad på folk och folk och vems intressen det handlar om. EU/Nato och dess medlöpare i MSM har åter visat att dubbelmoralen är enastående.