Även "högerextremister" får gå på bal!

WRK-balen i Wien

Två riksdagsmän för Sverigedemokraterna har varit på en bal i Österrike tillsammans med 3 000 andra inbjudna gäster. Denna bal, WRK-balen, är omstridd därför att den brukar samla en del "högerextremister". Björn Söder och Kent Ekroth får därför också finna sig i att kallas för detta. Är Sverigedemokraterna då ett högerextremistisk parti? Högerextremism har inget med att befinna sig långt ut på högerflanken i politiken att göra, vilket det borde. Istället har det kommit att användas på nationalistiska partier.
"I vissa bredare sammanhang inkluderas alla som har en negativ inställning till invandring av människor från andra kulturer, som vill att landet ska präglas av den egna etniska och kulturella majoritetskulturen i en nationalstat, utan att förespråka den rasistiska idén att människor ur den egna gruppen på något sätt skulle vara mer värda än andra människor.
I Sverige brukar termen högerextremism förväxlas med nationalism inklusive betonande av den inhemska kulturtraditionen samt xenofobi (främlingsfientlighet). (Wikipedia)
I vissa sammanhang sätts också likhetstecken mellan högerextremism och nazism, även om dessa har få beröringspunkter. Det har också gjorts i fallet med WRK-balen. I år råkar den nämligen sammanfalla med minnesdagen över förintelsen. WRK har sedan 1952 ägt rum den sista fredagen i januari.

– Det är en fruktansvärd jämförelse och ett sätt att försöka ta billiga politiska poäng, säger Björn Söder till Aftonbladet.– Det är en bal som samlar näringsliv, politiker, föreningsliv och spänner över hela samhället. Det har ingen som helst koppling till extremism.
Lisa Bjurwald, journalist med högerextremism som specialitet, säger till DN att balen är okänd för att det brukar delta främlingsfientliga och högerextrema profiler. Hon tycker det är stort steg framåt att Hofburgspalatset från och med nästa år sparkar ut balen efter 62 år.
Vilka deltog då på balen, förutom herrar Söder och Ekroth och som gör den så extrem? Bland de 3 000 deltagarna fanns Heinz-Christian Strache, frontfigur i nationalistiska Freedom Party i Österrike. Han hade bjudit in Marie Le Pen från National Front i Frankrike. Ytterligare en politiker är namngiven och det ärPhilip Claeys från det flamländska partiet Vlaams Belang,(Gulf times)

Det är möjligt att balen lockar företrädare för nationalistiska partier, även om själva balen är offentlig och vem som helst kan köpa biljetter.

Naturligtvis har alla rätt att träffas och roa sig så länge det sker under ordnade former. För mig är mötesfriheten omistlig och då måste man tillåta att även människor vars åsikter man inte delar får träffas. Likaså är demonstrationsrätten viktig, men den skall också ske under ordnade former.

Jag håller med Björn Söder om att Aftonbladets vinkling och rubriken "SD-politiker på skandalbal" är ett sätt att vinna enkla poänger och saknar täckning i texten. Även om att 3 000 balgästerna var högerextremister är det ingen "skandalbal".

Vilken epitet skall man sätta på Sverigedemokraterna? För mig är det ett nationalistiskt parti väl kryddat med en dos främlingsfientlighet. Deras politik skall bemötas med sakliga argument. Dåliga förslag skall inte vinna gehör för att den ene eller den andre inte vill "göra upp" SD. Partiet är invalt i demokratiska val. Att göra en höna av en fjäder som AB gör, ger bara SD fler anhängare.

"Skyll inte på mig, jag röstade nej"

Vi har inte samma uppfattning om europakten.

Jag röstade nej till EU och jag röstade nej till EMU. Efter EU-omröstningen köpte jag en t-shirt där det stod "Skyll inte på mej, jag röstade nej".

Jag minns hur våra politiker hotade med att helvetets alla portar skulle öppna sig om vi sa nej till ett EU-medlemskap och i slutspurten i stort sett skrämde fram ett ja. Vid EMU-omröstningen gick inte medborgarna på den finten och till etablissemangets stora förtret sa man ett klart och entydigt nej. Idag är det många som är tacksamma för det nejet, ändå vill man föra in Sverige i EMU-samarbetet bakvägen genom att tvinga in oss i den s k europakten. Håkan Juholt var en garanti för att detta inte skulle ske, men nu är han borta. In kommer istället EU-vännen Stefan Lövfén och över en natt byter socialdemokraterna åsikt i frågan. Om det fanns någon "Lövféneffekt", tror jag och hoppas att den försvann där. Undrar om det var bra taktik att hoppa i säng med Reinfeldt på direkten?

(DN) (AB) (SVD)
Annars hoppas jag, som någon uttryckte det, att Lövfén bara har kläder i garderoben, så media kan börja granska politik och då i högre grad de som har makten att bestämma. Lövfén har nog vandrat de flesta korridorer där makten finns och riskerar inte att dömas ut som en "lantis" av etablissemanget i Stockholm.
Det finns mycket att granska och media behöver inte gå utanför tullarna för att hitta uppslag.
Landstingsrådet Filippa Reinfedlt (m) har allt för länge fått leva i en skyddad verkstad. Hon har hela tiden kunna smita undan ansvar och att svara på obekväma frågor, vilket nu på ett bra sätt belyses i en debattartikel i DN av fem chefredaktörer. Dessa tillhör förvisso inte de stora drakarna, men DN har ändå upplåtit plats åt dem.
Husläkarmottagningen Serafen såldes i början av året för mer än 20 miljoner kronor till det riskkapitalbolagsdrivna vårdföretaget Capio. De sex läkarna som sålde vidare Serafen hade själva fått köpa mottagningen för 694 500 kronor fem år tidigare.
Utförsäljningen av Sverige fortsätter och i stort sett utan kritisk granskning av vår gammalmedia. Att hoppas på en förändring är kanske att hoppas för mycket. Nu finns dock ingen Juholt att skylla på.


Slutligen en rapport från Libyen, som väl kan fall under rubriken: "Vad var det jag sa":

Tack till Motvallsbloggen för tipset. Den bloggen innhåller också en länk till en artikel om hur Läkare utan gränser slutat sin verksamhet i Misrata på grund av att de tvingas ta hand om tortyroffer.

Expressen har faktiskt en artikel på samma tema, där man också refererar till en rapport från Amnesty International. Redan i mars förra året fanns det indikationer, men FN och Nato, inklusive Sverige, valde att blunda. 

Nu pågår huggsexan om Libyens olja och de feta kontrakten för att bygga upp landet igen, Afrikas mest välmående nation för bara ett år sedan. Nu är det ruiner och kaos. Snyggt jobbat Fredrik och company!


Slutligen vill jag påpeka att jag mer än gärna skulle vilja haft fel, men oddsen för det var låga från början.

Prins John och Sir Väs alias Fredrik och Per!

Prins John och Sir Väs, figurer i Disneys tecknade version av "Robin Hood", får mig att tänka på Fredrik Reinfeldt och Per Schlingmann, regeringens propagandaminister.
"To take from the poor to give to the rich", säger de både skrattande i en scen. Detta är ju precis vad regeringen Reinfeldt håller på med för närvarande och någon Robin Hood verkar de inte behöva frukta för närvarande.
Att regeringen håller sig med en propagandaminister är något nytt och för tankarna till Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels. Syftet är det samma, även om vi inte pratar om kristallnätter och förintelser. En av propagandaministerns uppgifter är att dölja fakta och vilseleda folket för att man skall nå sina politiska mål.
Jag har skrivit mycket om den politiska makten och media, om det symbios de verkar leva med varandra. Detta är en katastrof för en demokrati, där medias kanske främsta uppgift är att granska makthavarna. Vem är spindeln i nätet, som väver trådarna? Den som får redaktioner att avstå från kritisk granskning av regeringen och lura drevet åt andra håll? Vem får tidningarna att låta bli att skriva om Reinfeldts misstag och istället såga Juholt jäms med knäna för samma sak? Hur kan fokus hela tiden vändas från regeringen?
I vilket symbios lever herrar Schlingmann, Helin, Mattsson och damerna Melin och Köhler? Vilka går i korridorerna hos Schibstedts och Bonniers?
Samtidigt stiftas nya lagar som ökar övervakningen av medborgarna. Vår frihet inskränks allt mer. Från flygplan vi inte ser kan man i stort sett följa varje steg vi tar. Telefon- och Internet trafik övervakas. Hur vet vi att inte kritiska röster inte registreras?
Det är mycket som händer som gör mig orolig. Jag gillar inte vad jag ser och hör. Lögners genomslagskraft till etablerade sanningar skrämmer.
Jag misstänker att Sir Väs stab har ett finger med i det som sker!

I samband med partiledardebatten fick Håkan Juholt klä skott för en del uttalanden. Statsminister Fredrik Reinfeldt klarar sig i stort sett helskinnad trots flera klavertramp. Dessa har uppmärksammats av "Alliansfritt Sverige".

”När statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tog till orda för att försvara apoteksförsäljningen anklagade han Håkan Juholt för att ”ta i lite för mycket”. Fredrik Reinfeldt påstod i stället följande: ’Den större delen av apoteken finns kvar hos Apoteket AB’, i statens ägo.
Men i själva verket är runt 70 procent av apoteken numera i privat ägo, vilket påpekas av Svensk Farmaci."

Reinfeldt påstod vidare att 140 personer förtidspensionerades om dagen under Göran Persson. 

"De tre nätverken Resurs, Slussa och Aktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt har från Försäkringskassan nu tagit emot den statistik som Cristina Husmark Pehrsson och övriga allianspolitiker baserat sin numer mytomspunna uppgift om ”140 förtidspensioneringar per dag” på. Enligt statistiken är den korrekta siffran 51 personer per dag i genomsnitt under åren 1998-2006". (Alliansfritt Sverige).

Alliansfritt Sverige har också tittat på hur Reinfeldt skönmålar Sveriges ekonomi.

Detta är sånt som hänt medan drevet om Juholt pågått, bara för att illustrera det jag tidigare skrivit.

De stora drakarna toppar sina nyhetssidor med vem som skall bli sossarnas nya ledare. Samtidigt jobbar regeringen stenhårt för att få in oss i Europakten. Av de stora drakarna är det bara SVD som skriver om det.

Så var jakten över!

Så var då drevet och jakten på Håkan Juholt över. Till slut orkade han inte längre hålla stånd mot blodtörstiga jägare och svikande krypskytte. Det mesta har sagts och skrivits. Drevet mot Juholt kan ingen känna stolthet över, även om media och sossar gör sitt bästa. Göran Greider har sagt sanningar som jag kan skriva under på tidigare och säger ytterligare tänkvärda i ord i sin krönika i Aftonbladet. Det är många tänkvärda ord och jag fastnade särskilt för detta:
"Jag vet inte hur många borgerliga ledarskribenter jag talade med under de tio månader han gavs som uttryckte den renaste form av nedlåtande klassförakt mot mannen, och förakt för den landsort han ansågs stå för. Det lågintensiva drevet på otaliga borgerliga ledarsidor inleddes redan dag 1."
"Medierna är inte någon objektiv, intresselös spegel av vad som pågår i samhället. De har ägare. De är aktörer, fastän de själva inte alltid förstått det. De har nyhetschefer som utnyttjar rut-avdraget och bara därför gillar positiva artiklar om det."
Det finns också en del intressanta artiklar på Newsmill, som beskriver drevet och krypskyttet. Det är lite synd att de kommer när jakten är över. 
Mediarådgivaren Paul Ronge skriver följande:
"Men det mediedrev som varit mot Håkan Juholt går utanför allt jag tidigare upplevt. Jag vill snarast likna det vid en tjurfäktning, av det slag som nu förbjudits i delar av Spanien. Ett blodigt, njutbart djurplågande. Banderilleros med sina hullingförsedda spjut.Picadorerna som utmattar tjuren med ett antal välriktade stick. Utgången är given och irritationen har stegrats allteftersom tjuren har gjort motstånd och vägrat lägga sig ner."
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin talade offentligt om att Juholt ”inte kan dra ett rakt streck” och uppmanade partiet att lyfta bort honom. Expressens Niklas Svensson har drivit en fullständigt öppen kampanj, med en egen ”opinionsundersökning” av Juholts förtroende som inte också innehöll det självklara svarsalternativet: ”Jag har förtroende”. Journalister som annars brukar måna om sin neutrala inställning, som Aftonbladets Lena Mellin och SVT:s Mats Knutson har gått över gränsen. Rutinerade KG Bergströmskriver i Expressen att han aldrig sett någon så ”ovärdig” partiledare som Juholt. Jag tror många med mig ändå tycker att det är Socialdemokraternas medlemmar som ska bestämma vem som är partiordförande, inte innerstadsblaserade stockholmsjournalister som tycker ”lantisen är ovärdig”.
Zoran Alagic är f d reporter på Dagens Eko:
"När jakten på Juholt pågår på Sveavägen – och när journalisterna klagar på det dåliga kaffet som partiet bjuder på – då arbetar statsminister Fredrik Reinfeldt för att få in Sverige i en europakt som kan vara ett försök att få in oss bakvägen i eurosamarbetet."
"Vi kommer fortsätta få se jakten på den som hamnat i skottgluggen. Nya politiska drev, nya exempel på världens billigaste journalistik. Då bör man alltid tänka på vem tjänar mest på detta. Och det är sällan medborgarna, du och jag."
Min sedan många år döde far var socialdemokrat. Han missade inte en 1 maj demonstration. Jag är glad han slipper se förfallet i hans gamla parti, där ordet solidaritet ersatts av osolidaritet. Själv tvingas jag se förfallet inom den media jag tjänat i 40 år. 
Det kom snö i helgen. På den dagliga skogspromenaden med hunden, korsades vår väg av ett harspår. Här i mina hemtrakter känner jag ofta närheten  Dan Andersson och hans diktning. Denna gång kom jag att tänka på hans dikt "Sizzi", tonsatt av Broder Tor Bergner och tillägnar den Håkan Juholt.

Media gör naturligtvis allt för att skyla över sin egen del i drevet (DN).

Mediadrevet sköt bom

Bytet undslapp jägarna

Jakten är över för denna gången. Jägarna och drevkarlarna vänder besviket hemåt och slickar sina sår och funderar hur de skall få detta sega byte på fall. Eller skall man satsa på kungahuset igen, eller hitta ett nytt villebråd, som man tror är lättare att fälla. Kanske någon ny "Littorin" någonstans?
Naturligtvis är besvikelsen stor ibland jägarna, inte minst bland de som tagit ut segern i förskott. Där finns t ex Aftonbladets Lena Melin och Expressen K G Bergström som satt sin trovärdighet på spel genom att i stort sett lovat att bytet skulle falla innan mörkret. Nu vilar det istället ut i sin lya.
Trots ett mediadrev, som t o m får Kungajakten att blekna, överlevde alltså Håkan Juholt och kan vila upp medan jägarna laddar om. Är det något dessa jägare hatar, så är det att ha fel och framför allt erkänna det. 
Skall Juholt överleva på sikt måste också krypskyttet inom det egna partiet upphöra. Det verkar som flera tunga namn har positionerat sig för att vara den som skulle ta över.
Göran Greider, chefredaktör på socialdemokratiska Dala-Demokraten, är trots sin position, kritisk till mediadrevet:
"– Håkan Juholts framtid ligger i händerna på medierna. Det är den bistra sanningen. Det har blivit en personfixering som är absurd och gör det omöjligt för honom att prata politik. Jag tycker folk ska vakna upp och se det, men risken är att det är för sent, och då har vi samma situation igen om en månad."

Det är egentligen märkligt att media ägnar mer tid åt att försöka fälla en oppositionsledare, än att granska statsministern, vilket borde det vara det naturliga. 
Även om drevet mot Juholt egentligen startade med en lögn, som sedan blev prisbelönt, så är det ju så att om lögnen upprepas tillräckligt ofta, uppfattas den till slut som en sanning.
(SVD)

Det finns ingen arvssynd

"Inget barn kan hållas skyldig till vad som hände och under vilka omständigheter saker hände om de nu hände, vilket i aktuellt fall är mycket tveksamt om det gjorde, i barnets föräldrars liv någon gång i det förflutna."
(Norah4you i en kommentar på Gotiska klubben i artikel om Blodshämnd mot Drottningen).
Detta sammanfattar på ett bra sätt vad jag själv tycker om medias oetiska jakt på kungafamiljen, i det här fallet TV4 jakt på drottning genom att dra hennes far i smutsen för något som kanske hände på 1930-talet. Jag skall erkänna att jag inte följt ärendet i detalj, men det som kanske har hänt är att drottningens far kan ha utnyttjat situationen i samband med nazisternas jakt på judar och kommer över ett judiskt företag. För detta begär man att drottningen skall ta avstånd från sin far. Eftersom det TV4 fått fram är nytt för henne, låter hon och hennes bröder göra en egen utredning, som kommer fram till att det kan finnas en för hennes far fördelaktigare förklaring till det som hände.
Skulle jag befunnit mig i samma situation och det gällt med egen nu döde far, skulle jag gjort samma sak. Jag skulle också ha föredragit att tro på den fördelaktigaste versionen. nu låter sig inte TV4 nöja sig med detta, utan går vidare och säger sig ha smulat sönder drottnings argument. All media hakar på och gör reklam för TV4:s program. Något nytt kom egentligen inte fram vad jag förstår, utan ord står mot ord. Någon utvärdering av programmet har jag inte sett i vår gammalmedia.
så här skriver "Svensson" i en annan kommentar till samma artikel på Gotiska Klubben:"Risken är att media gått för långt. De kan ha passerat ”gränsen för all anständighet”. De riskerar att få folk emot sig om de tjafsar för mycket kring det här. Silvia och kungahuset har ju hamnat i underdog-nischen nu. Mer eller mindre. Tack vare en viss gangsterkungs försök att smutskasta kungen.Strategiskt vore det nog bäst för media att ligga lågt nu. Men logiken kräver hela tiden kampanjer, som i en diktaturstat. ”Feed the monster” säger man självironiskt i media: man måste hela tiden ha nya artiklar, nytt material. Hoppas då att detta blir dess undergång. De kommer att skriva ihjäl sig, kvävas av sin egen skit."


Jag delar "Svenssons" uppfattning. Förtroendet för media befinner sin i en brant nedförsbacke. Människor som inte är rojalister blir förbannade över den smutskastning av kungafamiljen, som gammalmedia ägnar sig åt.
Att TV4:s första program om drottningens faqr belönades med TV-priset Kristallen, säger en hel del om den lilla ankdamm svensk media befinner sig i.


Det finns de som vill göra en jämförelse med hur Hilde Schramm tog avstånd från sin fars agerande under andra världskriget. Nu är detta äen jämförelse som haltar betänkligt. Hilde Schramms far var Albert Speer, minister i Hitlers regering och dömd krigsförbrytare.
Drottning Silva har inge arvssynd att stå till svars för. Hon har all rätt i världen att tro på de uppgifter hon fått fram om sin far, precis som vilket annat barn som helst. På det området har en drottning och en piga samma rättigheter.

Gaddafi hade inga svarta legosoldater

Det fanns inte mycket sanning i de påståenden som ledde till Natos och Sveriges anfallskrig. Nu bekräftar också franska Amnesty att påstående om att Gaddafi hade svarta legosoldater i sin armé var bara rykten. Organisationen har inte funnit något som styrker detta påstående. Däremot fanns det svarta libyer i krigsmakten. Nu var tyvärr samma Amnesty med och spred dessa rykten och gav därmed trovärdighet åt dem.

Lögnerna har staplats på varandra när det gäller Libyen. En efter en har de avslöjats utan att gammalmedia ens höjt på ögonbrynen. Varför skall vi tro på det som rapporteras från Iran? Syrien? Är det inte som att sätta kalkerpapper på ett "framgångsrecept" i Libyen?

Tack till Motvallsbolggen som hittade videon på nätet.

"Vi såg det i Libyen – ett av EU:s grannländer – där bara fem europeiska Natomedlemmar bidrog substantiellt, trots att det påverkade Europas egen säkerhet. Insatsens kärna utgjordes av USA, Storbritannien, Frankrike, Danmark och Norge – samt av Sverige. Detta sände en mycket stark signal till Nato och USA om läget i Europa."

Detta skriver Sveriges krigsminister Sten Tolgfors i ett debattinlägg i SVD i dag. Ursäkta, men jag mår illa

Medborgare skall ge fan i vad staten gör!

Medborgare skall ge fan i vad staten håller på med, brottsligt eller inte. Bakgrunden är att 500 personer anmält politiker och tjänstemän för brott i samband med Sveriges deltagande i anfallskriget mot Libyen. Som väntat avslogs anmälan av vice chefsåklagare Lise Tamm vid Internationella åklagarmyndigheten med motiveringen att det inte förelåg något brott som faller under allmänt åtal. Ni läste rätt, krigsbrott faller inte under allmänt åtal. Ärendet lämnades då in för överprövning. Överåklagare Thomas Häggström kommer inte att ta upp fallet. Anledning: 
De som begärt överprövning kan inte anses ha sådan anknytning till ärendet att de har ett berättigat intresse att få åklagarens beslut överprövat.
Så ajöss och goodbye med denna besvärliga fråga för åklagarmyndigheten!
Överåklagaren hänvisar till vedertagen praxis som gjorts i uttalanden i budgetpropositionen 1984/85. Hela beslutet kan du läsa här.
Beslutet väcker naturligtvis en antal frågor. Personerna bakom anmälan är i huvudsak svenska medborgare och skattebetalare. Ett antal följdfrågor har skickats in till överåklagaren:
1: Har han gått igenom listan på anmälare för att konstatera att ingen har den anknytning som krävs?
2: Vilka svenska personer kan ha den nödvändiga anknytningen?
3: Om inte en svensk medborgare kan göra en anmälan, kan då en libyer som fått anhöriga dödade i kriget eller egendom förstörd göra det?
4: Om ingen under 2 och 3 har tillräckligt anknytning, vem har då det?

Det skall bli spännande att se vad överåklagaren svarar. Jag tror inte frågor av den här digniteten prövats tidigare. Kan man verkligen pröva detta med samma måttstock som "vanliga" brott. Detta är liksom inte misshandel på Sergels torg. Undrar om inte åklagaren gjort det lätt för sig för att komma ur en besvärlig situation. Det är märkligt att ett krig som kostade oss medborgare 21 miljoner kronor i månaden, inte är nått vi har med att göra. Om inte krigsbrott faller under allmänt åtal, får vi väl släppa mannen från Rwanda omedelbart.

Föga förvånande är att gammelmedia ännu inte skrivit ett ord om anmälan. Nog borde det finnas ett allmänintresse i detta!

Nya angrepp på kungahuset

Attackerna på Kungahuset fortsätter

Olivia Svensson är journalist på Aftonbladet och skriver ibland egna krönikor. Hon avslutade 2011 med att raljera över kungshuset och förmodligen göra sig lustig på dess bekostnad. Särskilt lustigt blir det när hon försöker göra en poäng av att kungen förlorat i popularitet och bara 35 % av folket har stort förtroende för honom. Detta skriver en person i en bransch som i samma undersökning får 13%. Det är inte så konstigt att den "Kungajakt" som pågår gör att förtroendet får sig en törn, eftersom det fortfarande finns folk som okritiskt sväljer  det slaskpressen skriver. Men har man så lite förtroendekapital, borde man nog tala med lite mindre ord. Sista platsen är ohotad!
I en debattartikel i SVD skriver Anne-Lie Elfvén och Magnus Simonsson att det är dags att byta statsskick. De kallar sig "Liberaler för republik". Elfvén är ersättare i Republikanska Klubben och ledamot av Liberala Kvinnoklubben, där Magnus Simonsson är generalsekreterare. Han är dessutom en av grundarna. Under en period arbetade hans om pressekreterare åt EU ministern Birgitta Ohlsson.
Det finns mycket att säga om artikeln. Alexander Johnsson har utvecklat en del av kritiken i sin blogg "Republikanskt stolpskott".
Jag skulle vilja tillägga att om vi skulle utse en statschef utan makt i allmänna val, är jag övertygad om att valdeltagandet skulle bli rekordlågt. Sedan undrar jag vad som blivit så bra i länder där man avskaffat monarkin? Italien? Grekland?
"Fortfarande matas vi via tv och tidningar av förskönande reportage om kungafamiljen, även om medierna sedan något år tillbaka framför kritik mot kungahuset i en omfattning som inte gjorts tidigare."
Det är inte kritik mot kungshuset som framförts. Det är smutskastning av kungen och drottningen. På vilket sätt har Republikanska föreningen ett finger med i spelet?