måndag 8 oktober 2012

Överallt denne S Å Christianson

”Med minnesforskaren Sven-Åke Christiansson är det dock - som alltid - mycket enklare. Han anser fortfarande att "Quick absolut är skyldig" och hans egna göranden och låtanden i det sammanhanget tycks han helt ha glömt. Det är ju så med minnen enligt Minnesforskare Christiansson. Det kan vara lite hipp som happ beroende på vem som betalar för ens tjänster.” 
© Leif GW Persson 12 augusti 2012
Sven-Åke Christianson

Som gammelvargen skrev i det förra inlägget om Sven-Åke Christianson (SÅC), så hade en han mängd roller i Thomas Quick-utredningarna; samtalspartner åt Quick,  Kwasts sakkunnige,  rådgivare åt Seppo Penttinen, domstolarnas expervittne etc. Han var närvarande vid terapisamtal, förhör, vallningar och rättegångar.

Leif GW Persson använder gärna uttryck som "span" och "slask". Inför mitt förra inlägg gjorde jag en del "span" och det uppstod en "slask", som inte kom med. Materialet känns ändå värd en artikel. Det sammanfattande intrycket blir: Överallt denne Sven-Åke Christiansson. Det finns inte ett rättsfall av dignitet de 15 senaste åren, som inte denne man finns med på ett hörn. Ibland är han med i utredningar, ibland är han vittne och sakkunnig i rätten och väldigt ofta uttalar han sig i media. Däremellan undervisar han studenter, jurister och med flera.

"I huvudet på en seriemördare"
SÅC skriver också böcker. Bergwalls advokat Thomas Olsson var inte nådig i sin kritik mot "I huvudet på en seriemördare". (Newsmill). En del av detta tog jag upp i förra inlägget, men det finns mer med relevans.
SÅC fick naturligtvis problem när hans ende seriemördare, Thomas Quick, tog tillbaka sina erkännanden, Även om SÅC påstår att han fortfarande tror att Quick är skyldig, så fick han ändra strategi inför sin bokutgivning. Han fick ta avstånd från FBI:s sätt att definiera en seriemördare. Enligt den hade Sverige knappt en seriemördare vid tiden för bokens utgivning 2010. Quick hade då blivit frikänd för mordet på Yenon Levi och reningsansökan var inlämnad för Therese Johannesen. Formellt kan man dock säga att han vid tidpunkten fortfarande var seriemördare.
En seriemördare är enligt vedertagen definition en person som mördar minst tre personer, om morden sker vid olika avgränsade tillfällen, och vars motivation till största del är baserad på psykologisk tillfredsställelse.
Morden innefattar vanligtvis sexuella element och begås ofta efter ett speciellt mönster, efter mördarens tillvägagaångssätt och offren har ofta någonting gemensamt, som exempelvis yrke, ras eller kön.(Wikipedia)
Thomas Olsson skriver:
"För en lekman borde väl FBI om någon ha stor erfarenhet av fenomenet och dessutom en beteendevetenskaplig avdelning som ägnar sig åt att samla in och systematisera information om just seriemördare."
SÅC har dock en bredare och större erfarenhet än FBI och ändrar definitionen.  Han väljer att introducera ett nytt begrepp: seriemördarkaraktär. Härmed avses en person som kan begå seriemord, men han behöver i praktiken inte ha begått ett enda mord för att innefattas i studien. Någon närmare redogörelse för vilken forskning som ligger bakom detta nya begrepp och hur kriterierna för en seriemördarkaraktär kunnat fastställas lämnas inte.
Så här säger SÅC i en chatt med Sydsvenskans läsare:
"Viktigt att se att seriemördare ofta varierar typ av offer och motiv. Samma gärningsman kan döda såväl barn som vuxna eller begå mord utifrån hämnd och raseri eller sexuell perversion. Eklund är ett exempel. Ulf Olsson ett annat."
Egentligen begriper jag inte vad SÅC är ute efter. Seriemördare är klart och tydligt definierat. Anders Eklund  och Ulf Olsson är inte kvalificerade, hur hemska deras brott än är. Jag tror inte heller att SÅC gjort någon intervju med Anders Eklund. Vad gäller Ulf Olsson vet jag definitivt att att han inte gjort det. 
De som närmast kan liknas vid seriemördare är Lasermannen, John Ausonius, och Per Mangs. Lasermanen hade förmodligen hamnat där om han kopplat ljuddämparen rätt och Mangs om han varit en bättre skytt.
En "nästan" seriemördare vet jag att SÅC pratat med. Det är den då 23-årige, som begick ett dubbelmord i Skarpnäck 1998 och samtidigt erkände ett annat mord från 1996. Lite märkligt är att SÅC 1996 inte betraktade honom som en seriemördare:
– Förmodligen hade 23-åringen utvecklats till en seriemördare om han inte hade gripits, säger han. Seriemördarna trappar upp våldet med tiden.(AB)
"Han har konsulterats av polisen i utredningen och bland annat gett råd till förhörsledarna. I dag träffar Sven-Åke Christianson den mordåtalade lärarstudenten regelbundet." (AB).
Förmodligen gällde FBI:s definition även för SÅC vid tillfället. Men det var förstås innan Quick tog tillbaka sina erkännanden!
Vem som skrivit denna recension i SVD framgår inte:
"Att på detta sätt verkligen få ta del av vad som försiggår i huvudet på en seriemördare är intressant, men rent vetenskapligt finner jag inte metoden tillfredsställande. Det är ju mycket lätt att välja exempel som bekräftar den egna teorin och ignorera sådant som talar emot den. Men metoden har också ett annat problem. Christianson kliver så djupt in i seriemördarnas tankevärld genom att på hundratals sidor illustrera deras perversioner och moraliska och psykologiska förfall, att han snarare skapar distans än förståelse. Själv lägger jag därför ifrån mig ”I huvudet på en seriemördare” med en känsla av vämjelse."

Groomning 
SÅC är specialist på allting inom psykologin. Naturligtvis också gromning, d v s när någon i sexuellt syfte tar kontakt med barn över Internet. Således var han 2006 inkallad som expertvittne vid rättegången mot den s k Alexandramannen, Atheer al-Suhairy, som dömdes för att tagit kontakt med flickor över nätet och utnyttjat dem sexuellt. (AB)
Åklagare var Ulrika Rogland och detta möte resulterade senare i att de tillsammans skrev boken "Jag kände mig speciell. Om gromning på Internet", som kom ut i år. Boken bygger till stora delar på just Alexandramannen.
För att göra reklam för boken publicerade de båda en debattartikel i SVD. Ämnet är viktigt och det finns lagar mot gromning. Eftersom Christianson finns med i bilden, blir man förstås ändå misstänksam. I inlägget skriver de:
"Ungdomar som går till dessa möten och som utnyttjas berättar nästan aldrig för någon om det som har hänt och det blir därför inte polisanmält eller uppmärksammat. Det är därför lätt att tro att dessa övergrepp sker väldigt sällan medan sanningen är att det sker ofta och att mörkertalet är stort." Hur vet herr forskare detta? Man berättar ju inte om det? Bristen på konkreta exempel visas också av vilka exempel man tar upp.
"För ett tag sedan kunde vi läsa om hur en ung flicka blev bortrövad efter att ha stämt träff med en man hon hade fått kontakt med via Internet. Som tur var lyckades hon få kontakt med anhöriga så att mannen och flickan kunde spåras och mannen gripas."
Sanningen är att i över två veckor satt en 32-åring man frihetsberövad för att ha kidnappat en 16-årig Kristianstadsflicka. Han släpptes och alla misstankar avskrevs. Bevis i 32-åringens dator visade att flickan deltog frivilligt i bortförandet.
"För en tid sen uppmärksammades ett fall där en ung flicka med svårt självskadebeteende kom i kontakt med en man via internet som hon sedan träffade utan att hennes föräldrar kände till det."
Det här handlar om det berömda "BDSM-målet", där Ulrika Rogland förlorade i både tingsrätten och hovrätten, men inte kunde acceptera frikännandet.
Är det fler än jag som märker att det finns paralleller till "I huvudet på en seriemördare"?

Arboga-morden
Vid sidan av Quick är nog insatserna i Arboga-morden som skapat mest rubriker. Det började med att SÅC var helt övertygade om pappan var gärningsmannen sedan denne först häktats:
"Att hon bloggade om sitt liv tror jag kan ha förstärkt mannens känsla av utanförskap. Hon bär självklart inte något ansvar i detta, men det finns saker och ting som kan ha provocerat och lett till en upptrappning. Hon beskriver familjelyckan och hur barnen interagerar med den nye mannen och då kanske expartnern känner sig ännu mer ratad."(länk)
Nu visade det sig ju att pappan var oskyldig. Istället åtalades tyskan Christine Schürrer för morden på barnen Saga och Max och mordförsök på deras mamma Emma. Naturligtvis inga problem för SÅC, utan han traskar in på scenen som inget hänt. Istället dyker han upp som rättens sakkunnige:
"En månad efter överfallet i villan i Arboga genomförde han flera minnestest på kvinnan – resultatet visar mamman hade ett kraftigt nedsatt minne. Mamman har problem att känna igen ansikten, men kommer ihåg ansiktsuttryck. Det skulle enligt Christiansson tyda på att hon har svårt att komma ihåg nyinlärd information, men inte har några problem att komma ihåg gammal information."(SVD)
En som inte tror att Emma minns någonting, trots att vi i går fick se flera bevis för motsatsen, är psykologiprofessorn Sven Åke Christianson, av tingsrätten utsedd till sakkunnig.
Han pratade i över en timme om ”falska minnen” tills han fick avbrytas av rättens ordförande Magnus Göransson med orden ”vi kan inte hålla på hur länge som helst”.
Sist jag såg Christianson var han inkallad av våldtäktsåtalade Tito Beltran för att visa att barnflickan mindes fel. Innan dess skulle han förklara varför 10-årige Bobbys mamma slagit sig ihop med en dömd sex- och våldsförbrytare.
Visst kan Christianson få dyka upp som gubben i lådan även på denna rättegång. Men något gick över styr när han hyrdes in för att följa och göra minnestester på den svårt skadade Emma Jangestig.

Tito Beltran 
Britta Svensson för oss vidare till rättegången mot Tito Beltran.  Han dömdes den 10 oktober 2008 av till fängelse för våldtäkt, sexuellt utnyttjande av underårig och övergrepp i rättsak i några mycket uppmärksammade rättegångar.
Till förhandlingarna i tingsrätten hade Beltrans försvarsadvokat kallat in SÅC, som expertvittne. Detta var naturligtvis fullständigt idiotiskt. Den mest drivande i denna process var en f d polis och detta fall privatspanare vid namn Monica Dahlström-Lannes. Den som läst min förra artikel om SÅC minns detta:
"I boken ”Traumatiska minnen” refererar bl a Sven-Åke Christianson till kriminalinspektör Dahlström-Lannes som ”under tio års arbete aldrig mött något barn som falskt anklagat en person för övergrepp, vilket talar för att sådana anklagelser är ovanliga…” Germund Hesslow har kallat denna bok för ”psykologiskt kvacksalveri” i en understreckare i Svd (15/1-96) med rubriken ”Humbug om bortträngda minnen”.(länk)"
Det är därför inte förvånande att målsägarbiträdet Thomas Bodström säger följande i sin slutplädering:
"- Ska vi tro Sven Å Christianson är det så att man minns det här i flera år? Han nämner sig själv som exempel. Han säger just att det är de centrala saker som man minns och att det är svårare att påverka det som har hänt. Säger också att man minns sämre före och efter. Allt detta ger han stöd för. Hade jag vetat det i förväg hade jag också åberopat honom." (Expressen
Beltran bytte försvare i hovrätten, även om han trots detta blev fälld.

Mordet på Olof Palme
Det mest uppmärksammade mordet, är naturligtvis mordet på Olof Palme. SÅC gjorde 2001 följande uttalande:
"Förutsatt att Christer Pettersson mördade statsminister Olof Palme borde han minnas mordet, säger Sven-Åke Christianson till GP.
- Jag kan inte hitta något i omständigheterna kring Palme mordet som säger att mördaren skulle skulle kunna lida av en minnesförlust efter gärningen, säger han.
Han är minnesexpert och har undersökt såväl Christer Pettersson som Thomas Quick.
Christiansen menar att vissa detaljer kan falla ur minnet men inte ett helt händelseförlopp. Om den uppfattning en stämmer har antingen Pettersson inte varit kapabel att utföra mordet, eller också försöker han dölja sin minnesförlust."(AB)
I en artikel i Expressen 2007 påstås följande om SÅC följande:
"Christianson har assisterat polisen vid mer än 100 mord och sexbrottsutredningar. Han har nu gjort en intervjuundersökning där han frågat ut 88 dömda mördare om deras minnen av det brott de begått. - De utvecklar strategier för att undvika att tänka på brottet och tappar därigenom småningom en del detaljer. Men någon verklig, komplett minnesförlust hos en mördare har jag aldrig träffat på, säger Christianson"

Han har skrivit om detta också i boken "Brott och minne" (1996) tillsammans med Görel Weltz. Om denna bok skriver professor Lennart Sjöberg bl a följande:
"Det är intressant att notera att dessa, till synes övertygande, föreställningar i stort saknar vetenskaplig grund. De propageras för i en bok av Sven-Åke Christianson och Görel Wentz (Brott och minne. Berättelser om grova brott i känslo- och minnesperspektiv. Natur och Kultur, 1996). Det är angeläget att se närmare på vad boken egentligen hävdar och hur den försöker lägga fram stöd för sina teser. Den avses tydligen som en populärvetenskaplig och pedagogisk framställning och kan som sådan, vilket jag skall visa, göra betydande skada (den tycks redan ha vunnit ganska stor spridning). Bristen på referenser till stöd för centrala påståenden gör att dessa blir ännu svårare att kontrollera för den som inte själv är forskare inom området. Läsarna blir utlämnade till blind tro på författarnas spekulationer och fantasier."(NKMR)

Med mera, med mera
I Rödebyfallet var SÅC expert på hur människor reagerar under stark stress och ångest. Han var också med på ett hörn när det gäller mordet på Pernilla Hillgren, som Anders Eklund dömdes för. Där har han bl a intervjuat ett vittne. (AB)
År 2000 framförde SÅC följande synpunkter:
"Mördare som begått brott när de varit fulla ska också förhöras när de är berusade.
Då minns de bäst.
– Det bästa är att höra dem direkt. Men man kan till och med behöva berusa dem igen för att få dem att minnas."(AB).
Sven-Erik Alhem var skeptisk:
" – Jag är synnerligen skeptisk till det här förslaget och dessutom är det inte förenligt med det juridiska regelsystem vi har. Det skulle kanske till och med vara åtalbart om man utnyttjade den gripnes berusningsgrad för att inhämta uppgifter. Därför är det fullständigt uteslutet, säger överåklagare Sven-Erik Alhem."
När det gäller dubbelmordet i Linköping får SÅC möjlighet att breda ut sig. Han har bilden klar för sig. Mordet var förberett och medvetet, säger han och får stort utrymme att göra reklam för sina teorier. Artikeln är verkligen läsvärd.
Vi kan hålla på i evig och fortsätta med mordet på Anna Lindh, Esa Rano, Kevin osv. Överallt denne Christianson!
Läs gärna den här artikeln i "Vetenskap och Forskning" om hur SÅC vilseledde domstolen i fallet Quick, om ni inte redan gjort det.
*******************
Kommentar på VoF:s forum maj 2012-05-06
"Sven-Åke var i Umeå på psykologstudent 12 och föreläste. Jag ställde en fråga och fick några intressanta svar från honom.
1. Han vidhöll att Leif GW Perssons bok "L som i Lindamordet" var en rip-off på Sara-mordet.
2. Han försvarade rättsövergreppet mot Bo Larsson med att Bo minsann var misstänkt för andra brott av sexuell karaktär
3. Han uttalade sig om Quick-affären med att hänvisa till Quicks tidigare brott, innan han började "erkänna" en massa mord
4. Han medgav dock att psykologer och psykoterapeuter under 90-talet ibland kunde gå lite för långt med sina incestanklagelser
Överlag så nämnde han inte ett ord om Sjöbergs kritik mot honom. Han tog dock upp Guillou och Leffes kritik mot honom och sa att dom
var okunniga i sak men gav inte ett enda exempel på exakt vad dom har fel i och hur det kommer sig.
En rolig detalj jag märkte var att så gott som varenda källa han hänvisade till var någon av hans egna verk
*********************
Det jag läst har ökat min oro över att han får fortsätta sin framfart. Visserligen har jag ännu en gång bara gjort en "Lambertz", skummat på ytan, men jag anar "kejsarens nya kläder"....

I boken "I huvudet på en seriemördare" skriver Christianson att bevarade kroppsdelar hjälper seriemördare att "återuppleva det lustfyllda i övergreppet" och att "de skapar intimitet och ger sexuell upphetsning" Enligt Christianson  kan kroppsdelar användas som "onaniobjekt eller satanistiska symboler"
Med tanke på ovanstående tänkbara scenario framstod den föreslagna avspärrningen av Örjeskogen, inklusive luftbevakning, som adekvata åtgärder.
Hannes Råstam "Fallet Quick" sid 289

6 kommentarer:

  1. Som sagt, svenskt rättssystem i fritt fall.
    Allemand

    SvaraRadera
  2. Skall bli så tillfredsställande att få se om den granskning som Beatrice Ask utlovat kommer att ge något och vfilka som får sitta med,,säkert folk som har dolda agendor som samarbetar med de som varit med i qvicksoppan,,du skriver bra old wolf och tack för informationen,,vad är din åsikt om dans bok??

    SvaraRadera
  3. heter Thomas Skogman och jag känner inget behov av att vara anonym gällande din blogg,,är bara så att jag glömt mitt lösen till mitt googlrkonto och några av de andra alternativen har jag inte,,var jag som ställde frågan om vad du tycker om Dans bok?

    SvaraRadera
  4. Jag håller på och läser boken. Den fyller igen många luckor och ger aha upplevelser. Det blir en blogg när jag läst färdigt

    SvaraRadera
  5. Borde inte såc bli av med professor titeln efter allt elände han har ställt till med?

    SvaraRadera

Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.