söndag 21 oktober 2012

Alla dessa förträngda minnen

Kerstin Vinterhed

För den som läst det mesta som skrivits om fallet Quick är det fullständigt obegripligt att han kunde fällas för 8 mord, gammelvargen upprepar 8 mord!!!! Ingen inblandad kommer undan ansvar!

På 90-talet när det begav sig arbetade jag mest på lokaltidningar i södra delen av landet. När det gällde fallet Quick var vi hänvisade till vad TT skrev. Jag var alltså med och publicerade massor av okritiska artiklar av Ann-Kristin Bladh. Hennes artiklar fick med andra ord mycket stor genomslagskraft genom att de masspublicerades av lika okritiska redaktioner.
Naturligtvis har Dan Larsson rätt när han skriver att medierna bär stort ansvar för Quick-skandalen. Gubb-Jan Stigsons roll är allmänt känd. Han har skrivit över 300 artiklar om Quick. Flera av dessa utgjorde värdefull information när det gällde att kunna erkänna olika mord.
"Journalistikens kritiska och granskande funktion fallerade redan från början, rapporteringen i riksmedierna inriktades genast på att Thomas Quick var en vedervärdig, farlig, person. Därtill bidrog flera journalister aktivt till Quicks erkännanden", skriver Dan Larsson, som var en av få som såg igenom bluffen.
"Ingen journalist från riksmedierna på plats under de två första rättegångarna ifrågasatte däremot riktigheten i domarna. TV4:s Niclas Grunewald, Aftonbladets Kerstin Weigl och Expressens Pelle Tagesson beskrev istället från Piteå hur fasansfull Thomas Quick var. De måste ha hämtat det från rekonstruktionsvideon. För Quick var tyst under hela den öppna delen av rättegången."
Kvällspressen gav läsarna vad de ville ha, en svensk massmördare, värre än Hannibal Hector. Varför förstöra en bra story?

Då faller gammelvargens dom hårdare över DN:s Kerstin Vinterhed. Inte för att hon är syster till Claes Borgström, utan för det hon skrev om Thomas Quick. Hon träffade Quick första gången våren 1995, vilket var INNAN Claes Borgström blev hans försvarsadvokat. Borgström blev Quicks advokat senare samma år.
Vinterhed var mycket intresserad av psykiatri, vilket naturligtvis gjorde det intressant att träffa en mördare, som erkänt mord under terapi. Quick var då dömd för mordet på Charles Zelmanovits.
Hon gör en lång intervju med Quick. Vinterhed verkar köpa vad hon hör rakt upp och ner. Det gäller även berättelsen om "Simon" och den hemska barndom. Hon får dessutom närvara vid terapisamtal med Birgitta Ståhle och Quick. Inget ifrågasättande!
Det märkliga är att Vinterhed samtidigt gör en intervju med barnpsykologen Anita Cederström.
Cederström säger bl a
- Det man minns i terapirummet är ingen direkt återgivning av det liv man levt.
- Quicks berättelse bevisar inte att han upplevt det han berättar om sin barndom.
- Eller att han har begått alla de brott han erkänt.
- Bekännelsen måste styrkas av annan bevisning.
- Det finns exempel på falska berättelser för att tillfredsställa en terapeut 
Vinterhed läser Sten-Ove Bergwalls bok "Min bror Thomas Quick", som ju beskriver en annan barndom än den Quick berättar om. Varför pratar hon inte med syskonen? Varför gjorde inga andra journalister det?
Att inte höra klockor ringa, verkar vara en familjesjukdom i familjen Borgström. Det kan dock inte vara bra för varken en advokat eller en journalist.
Cederström, som Vinterhed jobbat mycket med när det gäller fosterhemsplacerade barn, intar en annan inställning är S Å Christiansson, Birgitta Ståhle, Kjell Persson (Långsberg) och Göran Fransson. Men så tillhörde hon inte Margit Norells skola. En av Norells lärljungar var Barbro Sandin, som på Säters sjukhus hade vissa framgångar med att behandla schizofreni med psykoterapi. Vinterhed var en beundrare av Sandin och skrev bl a en artikel i Magasinet Axess om henne. (Sandin bröt senare med Norells läror)
S Å Christianson hade gjort entré på scenen 1994 och spelade en betydande roll vid alla rättegångar, så ock när det gällde Zelmanovits.
Kerstin Vinterhed satt med möjligheten att avslöja Thomas Quick, men gjorde det inte. Naturligtvis blev det omöjligt när brorsan klev in på scenen. Då gällde det att försvara familjeäran.
Vinterhed tycker Quick ska vara tacksam för terapin på Säter

Så sent som 2008, strax innan Quick tar tillbaka sina erkännanden, tror hon fortfarande att han är skyldig och han ska vara tacksam för den fantastiska behandling han fått på Säter. Hon skriver så här i en artikel i DN:
"Och denna gång hade Thomas Quick faktiskt tur. Han hade tidigare behandlats på olika psykiatriska sjukhus i samband med sexuella övergrepp, men det hade varit en helt stum behandling, uteslutande med psykofarmaka. Ingen hade pratat med honom om hans liv, ingen. Denna gång kom han till Huddinge sjukhus för rättspsykiatrisk undersökning och en kurator där började prata med honom om hans liv, och lyssna på honom. Det var början till den långvariga psykoterapi som Thomas Quick sedermera kommit i åtnjutande av på Säters sjukhus och som hjälpt honom att erkänna sina brott och förstå sina handlingar; om än aldrig försonas med sitt öde."
Att hon inte kom ihåg när hon gjorde intervjun med Quick, utan tror den var gjord på 80-talet och att det var innan han var dömd för mord, är aldrig bra för en journalists trovärdighet:
"Jag påminner mig en intervju jag gjorde med seriemördaren Thomas Quick på åttiotalet då han berättade för mig om sitt sista brott, som var ett bankrån."

Quicks berättelser i terapin om sin barndom följde med genom morddom efter morddom. Utan "Simon" hade inte brotten kunnat förklaras. Åtminstone van der Kwast och Penttinen visste att Quicks berättelse kunde vara fantasier. Varför skulle de annars gömma undan förhören med Quicks syskon? De visste också om att Quick hade alibi för mordet på Thomas Blomgren. Dessa fanns i den s k "slasken" och återfanns inte förrän 2009. Hade Simon avslöjats, hade sagan tagit slut redan 1994.
För gammelvargen är det svårt att dra andra slutsatser än att van der Kwast och Penttinen redan från början förstod att Quick ljög eller fantiserade. Karriären var viktig, även om man behövde offra en psykisk sjuk människa, för att nå denna berömmelse. 
Frågan är vem som var största lögnaren Thomas Quick, eller team Kwast?

PS! Det vore intressant att få exempel på fler artiklar om Quick, som inte är rena nyhetsartiklar!

15 kommentarer:

  1. Mycket bra inlägg, som jag slog ett slag för: http://skvitts.wordpress.com/2012/10/22/vem-ljog-mest-thomas-quick-eller-team-kwast/

    Delar det också påFB.

    /Skvitt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du tycker det är värt att föra vidare

      Radera
  2. Oldwolf gräver vidare......Ett bra inlägg som visar att sekten Team Quick växer i antal. En fråga: Var det inte så att de 13 pärmarna inte ens fanns i slasken utan var Penttinens egen "slaskslask"? Råstam beskriver i boken att förhören inte finns i slasken utan kom fram långt senare när den första resningsansökan behandlades?
    Ruggugglan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Penttinen skriver till Råstam att de var en del av den s k "slasken". Hur en "slask" egentligen definieras vet jag inte, men inte omöjligt att detta var en "slaskslask"

      Radera
  3. Penttinen hade pärmarna på sitt kontor och lämnade INTE ut dem till Björn Ericson när denna begärde in allt matrial. Detta skedde först sedan Ericson, via Hannes Råstam, fick klart för sig att förhör hållits med mina syskon. Ur chefsåklagare Bengt Landahls resningsansökan i Charles Zelmanovitsmålet:
    "Förhören med syskonen har hållits under tiden 1995-2001. Anledningen till förhören är att Bergwall under denna tid förekom i ett stort antal mordutredningar. Förhören har inte redovisats i någon av dessa förundersökn ingar. Till följd av märkliga omständigheter kring dess anträffande i samband med nu aktuella resningsansökningar har kommissarie Kjell-Åke Wendt upprättat en promemoria angående detta."
    Sture Bergwall (http://sturebergwall.wordpress.com/)

    SvaraRadera
  4. En "slask skall vara diarieförd. Därför utgjorde de 13 pärmarna, precis som "Ruggugglan" skriver, en "slaskslask"

    SvaraRadera
  5. Kerstin Vinterhedens lyckade försök med att förstöra en skola i slutet av 70-talet början på 80-talet är inte så kända.

    Sommaräng

    SvaraRadera
  6. Gillar dina djupa insikter. Ja, det börjar bli väl mycket familjen Borgström i härvan. Du nämner 1995. Samma år fick Gubb Jan Stigson Publicistklubbens Stora pris. (Nov?). Ordförande 94-97: Anette Kullenberg, en till i syskonskaran. Kallas dukat bord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den upplysningen. I november var Borgström Quicks försvarsadvokat.

      Radera
  7. "Claes Borgström granskas i disciplinnämnd"

    I kväll i SvD 23.10.2012 18.37

    Allemand

    SvaraRadera
  8. Intressant artikel ! Tack !

    SvaraRadera
  9. Hittade lite AB material om livet på Säter -05.
    http://www.svenskamord.se/index.php?topic=222.100

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fär länken. Har sparat den i "bra att ha" mappen. Om Bergwall hade dessa förmåner, så försvann de snabbt efter att han tagit tillbaka sitt erkännande

      Radera
  10. Min son var offer för en mental spännande sjukdom som kallas schizofreni inte kan skilja mellan fantasi och reality.And Jag har sökt lösning, gav honom Seroquel, Zyprexa och många mediciner, men de var alla förvärrat situationen, var allt hopp förlorat innan jag träffade en man som regisserade mig där jag fick min medication.It är en växtbaserade läkemedel, är det en riktigt bra för schizofreni behandling, är det bättre än de jag har använt genom åren, om du har schizofreni för råd och nödvändig lösning, kontakta (rodwenhill080@gmail.com)

    SvaraRadera

Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.