Lambertz ploppar upp som en kork, igen och igen

Det hjälper inte hur många gånger Göran Lambertz trycks ner under ytan. Han ploppar upp som en kork igen och igen. Idag har han hunnit med att framträda i SVD och hos Publicistklubben i Malmö. Gammelvargen tycker att Lambertz verkar mer och mer förvirrad för varje gång han skriver eller pratar. Vad gäller dagens debattartikel är den sällsynt dåligt tajmad, eftersom Sture Bergwall idag friats också för morden på Gry Storvik och Trine Jensen (AB).
– Thomas Quicks erkännande saknade all trovärdighet. Om rätten fått del av mängden varierande och motstridiga uppgifter hade detta varit uppenbart, skriver statsåklagare Bo Ericsson i en skriftlig kommentar. De skäl som Ericsson redovisar för att inte väcka åtal, är en hänsynslös vidräkning med Lambertz JK-utredning, mot Christer van der Kwast, Seppo Penttinen och Claes Borgström.

Jag har flera gånger tagit avstamp i JK:s utredning 2006. Genom att inte gå vidare och fördjupa sig i förundersökningar, såg Lambertz till att Penttinen och van der Kwast slapp att utredas för tjänstefel och mened. När ärendet hamnade på riksåklagarens bord 2009, var allt utom Johan-fallet preskriberat. Inte heller i detta fall valde riksåklagaren att gå vidare, utan hänvisade till Lambertz utredning. Cirkusdirektören räddade med andra övriga i "Cirkus Quick".

Enligt Lambertz vad själv skriver i en debattartikel i DN 2006 bestod materialet som lämnades in av en rättsutredning på 55 sidor och 6 kartonger med utredningsmaterial. Detta säger Lambertz att han gick igenom tillsammans med 2 medarbetare. Efter 8 dagars utredning, beslutade Lambertz att avskriva ärendet. 

Det säger sig själv att det är ogörligt att sätta sig in 8 mordutredningar på så kort tid. Därför ligger det säkert mycket mer i vad Lambertz skrev i ett mail till till Christer van der Kwast, Gubb-Jan Stigson och Seppo Penttinen den 17/8 2012:

”När jag som JK ombads granska utredningen skummade jag den på ytan och konstaterade att domarna var mycket gedigna och att det som påstods om utredningsfel inte gav mig anledning att gå in närmare i material.”

Det hade varit intressant att se vem eller vilka Lambertz diskuterade den uppkomna situationen. 

I åklagarens beslut från 2009 redovisas JK:s utredning. Nedan följer frågeställningar och JK:s kommentarer. Mitt intryck är att JK inte tagit del av förundersökningarna, utan fått information från annat håll. Kommentera gärna vad ni tror och hur ni ser på utredningen.

1. TQ och förhörsledaren har diskuterat brottsutredningarna per telefon vid sidan av förhörssituationerna.

Sammantaget finner Justitiekanslern att det som har framkommit om telefonkontakterna mellan förhörsledaren och TQ inte utgör skäl för någon närmare granskning av denna omständighet.

 2. Förhörsledaren har ställt ledande frågor till TQ.

Den samlade bedömning som Justitiekanslern gör av förhörsutskrifterna är ... att förhören med TQ genomfördes rättssäkert och att det saknas anledning att anta att förhörsledaren på ett otillbörligt sätt påverkade de svar som TQ lämnade.

3. Förhörsledaren har förmått TQ att ändra uppgifter som har lämnats vid tidigare förhör.

Av domarna mot TQ framgår ... att TQ:s versioner av händelseförloppen växte fram under förhörens gång. ... Justitiekanslern har inte heller i övrigt funnit något konkret stöd för att förhörsledaren på ett otillbörligt sätt påverkade TQ att ändra de uppgifter som han lämnade under förundersökningarna.

4. Genom att, med något undantag, ha haft samma förhörsledare vid alla polisförhör har TQ lärt sig att läsa förhörsledarens kroppsspråk och ”lurat av” förhörsledaren information om förundersökningarna.

Den omständigheten att det i huvudsak var samma kriminalinspektör som höll förhören med TQ utgör inte i sig något fel. Det saknas även konkret stöd för påståendet att TQ lurade av förhörsledaren information om förundersökningarna.

5. TQ:s läkare och terapeuter har deltagit vid polisförhör och diskuterat brottsutredningen i hans terapi. TQ har tillsammans med läkare och terapeuter vallats på mordplatser m.m., vilket har lett till att han vid polisens efterkommande vallningar har lyckats övertyga utredarna om att han är mördaren.

Med hänsyn till att TQ lider av en allvarlig psykisk störning, och att han under förundersökningarna var intagen på ett sjukhus, kan det inte anses fel att läkare och psykologer deltog vid vissa av polisförhören. ... Det har inte framkommit något som tyder på att läkarna och psykologerna hade någon direkt inverkan på de svar som TQ lämnade vid förhören. ... Det har inte framkommit något som tyder på att TQ:s läkare eller psykologer påverkade brottsutredningarna på något annat sätt än genom de terapisamtal som måste anses ha varit kända för domstolarna. Det har inte heller framkommit något som tyder på att TQ under terapin fick någon information om brottsutredningen som han inte tidigare kände till.

6. Förhörsledaren har ”vilselett” rätten i samband med att han har hörts som vittne. Även åklagaren har vilselett rätten.

Justitiekanslern har inte funnit något konkret stöd för att förhörsledaren, SP, vilseledde rätten i samband med att han hördes som vittne. Som exempel på att SP synes ha förmedlat en objektiv bild av förhören med TQ kan nämnas att det av domen beträffande mordet i Rörshyttan framgår att SP vid vittnesförhöret lämnade upplysningar om att TQ i vissa avseenden hade ändrat sin berättelse under förundersökningens gång. ... Det har inte heller framkommit något som tyder på att åklagaren vilseledde rätten i något av målen. ...

7. Gällande regler för rekonstruktion/vallning på brottsplatserna har inte följts. Bland annat har rekonstruktioner varit ”riggade”.

Vad gäller påståendet om att rekonstruktionerna var riggade konstaterar Justitiekanslern att domstolarna själva hade möjlighet att bedöma hur rekonstruktionerna hade genomförts ... Visserligen ställde förhörsledaren frågor till TQ vid de rekonstruktioner som Justitiekanslern har granskat närmare (Appojaure, Rörshyttan och Sundsvall). Rekonstruktionerna ger dock inte något annat intryck än att TQ självmant redogjorde för händelserna utan otillbörlig påverkan av förhörsledaren eller någon annan. ... Sammanfattningsvis har det inte framkommit något som gör att det finns anledning för Justitiekanslern att rikta kritik mot hur rekonstruktionerna genomfördes.

8. Åklagaren har brutit mot objektivitetsprincipen genom att bland annat beträffande morden i Appojaure och Sundsvall inte redovisa för rätten att det hade hållits andra rekonstruktioner än de som åberopades vid huvudförhandlingarna och att TQ hade agerat på ett annat sätt vid dessa rekonstruktioner.

Sammanfattningsvis talar det mesta för att domstolarna var medvetna om att det hade förekommit flera rekonstruktioner och att TQ i vissa avseenden hade ändrat sina versioner av händelseförloppen mellan vissa av rekonstruktionerna.

9. I GY-målet har åklagaren underlåtit att upplysa rätten om att det förekom DNA-bevisning som talade för att TQ inte var gärningsmannen.

Av förundersökningsmaterialet från den norska polisen framgår att det hade påträffats spermier i målsägandens underliv och att ett DNA-test uteslöt att spermierna kommer från TQ. Genom det material som Justitiekanslern har tagit del av går det inte klart att konstatera om denna uppgift fanns med i det förundersökningsprotokoll som lämnades in till tingsrätten eller inte. Av domen framgår inte heller huruvida åklagaren redovisade resultatet av DNA-testet vid huvudförhandlingen eller inte. Det utesluter emellertid inte att åklagaren nämnde denna omständighet vid sin sakframställning utan att det kom till uttryck i domen. Med hänsyn bl.a. till att målsäganden synes ha verkat som prostituerad och att TQ kom i kontakt med henne i ett prostitutionskvarter, talar för övrigt nämnda omständighet inte med någon större styrka emot TQ som gärningsman. I det norska förundersökningsmaterialet finns även uppgifter om blod på målsägandens kropp som kom från någon annan person. Det går inte klart att utläsa av tillgängligt material om denna omständighet ensam talar för eller emot TQ som gärningsman. I detta sammanhang bör beaktas att det av ett utlåtande från Rättsmedicinalverket, som åberopades i det aktuella målet, framgick att det fanns spermier i målsägandens underliv och att det förekom intorkat blod över stora delar av hennes kropp. Även om det skulle vara så att åklagaren vid huvudförhandlingen inte redogjorde för innehållet i det norska förundersökningsmaterialet, hade tingsrätten sålunda möjlighet att själv ställa frågor till åklagaren om huruvida det hade gjorts något DNA-prov med anledning av fynden i och på målsägandens kropp. Därtill bör beaktas att ett flertal norska polismän hördes vid huvudförhandlingen. Rätten hade därmed möjlighet att ställa motsvarande fråga till de norska utredarna. Till det kommer att bevisningen i övriga delar av detta mål mot TQ får anses ha varit mycket stark. Sammanfattningsvis finner Justitiekanslern att de oklarheter som i och för sig råder beträffande det DNA-prov som utfördes i Norge inte ensamma bör medföra en närmare granskning av förunder-sökningen angående mordet på GY.

10. En privatägd hund har använts vid sökandet på de platser där kroppsdelar tros ha grävts ned. Om en polishund hade använts, hade slutsatserna blivit annorlunda.

Den omständigheten att den aktuella hunden var privatägd utgör inte i sig något fel. ... Tingsrätten hade ... möjlighet att bedöma betydelsen av att en privatägd hund hade använts vid sökandet efter kroppsdelar.

11. Rikspolisstyrelsens regler för forensisk arkeologi har inte följts.

Justitiekanslern har inte funnit några konkreta stöd för att de brottsplatsundersökningar som har genomförts har skett i direkt strid med något regelverk på området. ... Oavsett om de brottsplatsundersökningar som genomfördes under de aktuella förundersökningarna till punkt och pricka följde gängse rutiner på området, har det inte framkommit något som talar för att detta på något sätt påverkade utgången i de aktuella målen. Vid sådant förhållande har Justitie-kanslern inte anledning att närmare granska det sätt på vilket brottsplatsundersökningarna genomfördes.

12. Åklagaren har medvetet hållit de av TQ utpekade medhjälparna utanför huvudförhandlingarna. De har inte åtalats och de har inte åberopats som vittnen. Genom detta agerande har åklagaren fråntagit rätten möjligheten att bedöma om TQ:s utpekanden var sanna eller inte, vilket skulle ha inverkat på hans trovärdighet.

Som tidigare nämnts skall Justitiekanslern inte överpröva de bedömningar som en åklagare har gjort. Det finns därför inte anledning för Justitiekanslern att bedöma om de av TQ utpekade medhjälparna borde ha åtalats eller inte. Justitiekanslern konstaterar dock att de utpekade medhjälpare som var vid liv när åtal väcktes mot TQ hade förnekat brott, och att det krävs starkare stödbevisning mot en person som har förnekat brott än mot någon som har erkänt en gärning. Det har inte heller framkommit något som tyder på att åklagaren medvetet avstod från att åberopa någon av de utpekade medhjälparna som vittnen för att bevisläget mot TQ därmed skulle försämras. Det bör i detta sammanhang framhållas att rätten hade möjlighet att ... själv föranstalta om att de aktuella personerna skulle höras för det fall domstolen hade ansett att det var erforderligt. Av domen i TJ-målet framgår också att rätten, efter genomgång av vad den utpekade medhjälparen hade sagt vid polisförhör, avstod från att på eget initiativ påkalla vittnesförhör med honom.

Samlad bedömning av hur förundersökningarna har bedrivits

När det som i detta fall rör sig om omfattande brottsutredningar är det i princip oundvikligt att det begås ett eller annat fel under förundersökningen. Justitiekanslern har pekat på vissa oklarheter som föreligger beträffande några av de aktuella förundersökningarna. Det kan även antas att det förekommer vissa brister i någon eller några av förundersökningarna. Den bild som Justitiekanslern har fått vid sin genomgång av handlingarna i ärendet är emellertid att förundersökningarna har bedrivits på ett i allt väsentligt godtagbart sätt.

Det finns sålunda inte anledning att anta att åklagaren har brutit mot objektivitetsprincipen eller att det har begåtts några andra allvarliga felaktigheter från åklagarens eller polisens sida. Det övergripande intrycket är i stället att både åklagaren och polisen har varit noggranna och professionella vid genomförandet av sina arbetsuppgifter. Med anledning av den allvarliga kritik som anmälarna har riktat främst mot åklagaren och förundersökningsledaren vill jag särskilt poängtera att utredningen inte ger stöd för någon annan slutsats än att dessa personer efter omständigheterna har gjort ett skickligt arbete. Och det finns inte anledning att anta att de brister som må ha funnits i någon eller några av förundersökningarna har inneburit att domstolarna har vilseletts.

De domar som har meddelats mot TQ är i allt väsentligt mycket välskrivna och gedigna. De innehåller bl.a. omfattande redogörelser för den bevisvärdering som rätten har gjort. Det har inte heller framkommit något annat som gör att det finns anledning att närmare granska domstolarnas handläggning av de aktuella målen.

På grund av det anförda finner jag att det på objektiva grunder inte finns anledning att genomföra någon ytterligare granskning av hur förundersökningarna i målen mot TQ har bedrivits eller hur åklagaren, polisen och domstolarna i övrigt har agerat i de aktuella målen. Det finns sålunda inte heller skäl att inleda någon förundersökning.