"Welcome to Mordor, Mr Assange"

I morgon avgörs det om Julian Assange skall utlämnas från Storbritannien till Sverige och ställas till svars för anklagelserna om bl a våldtäkt. Han har själv myntat uttrycket "feminismens Saudiarabien". Den feministiske krönikören Natalia Kazmierska har en krönika i Aftonbladet där hon uppmanar dom styrande i Sverige att göra något åt bilden som sprids i världen av Sverige som ett feministiskt Mordor. En bra liknelse tycker jag, så därför hälsar jag Assange välkommen till Mörkrets rike, både feministiskt, rättssäkert och journalistiskt.
OK, det är en mörk bild av Sverige och bör tolkas symboliskt.
När det gäller Supreme Courts beslut i morgon, så är de flesta bedömare överens om att Assange kommer att att utlämnas. 

Christoffer Wong, lektor vid juridiska fakulteten i Lund. Han forskar om EU-straffrätt och har specialstuderat fallet Assange. Christoffer Wong menar att det skulle få mycket stora konsekvenser för systemet med europeiska arresteringsorder om domstolen skulle underkänna begäran att Assange ska överlämnas till Sverige.
– Då underkänner man hela systemet, säger Christoffer Wong.(DN)

Jag är inte jurist och lektor, så jag borde hålla klaffen, men vad det är man prövar är om Sverige tolkar EAW på rätt sätt, alltså om det räcker den utfärdas av en åklagare och inte en domstol. Vidare tror jag också man skall ta ställning till om EAW kan användas enbart för att få någon förhörd.

Oisin Cantwell har skrivit en krönika i Aftonbladet om "Turerna kring Assange dom har skadat Sverige". Krönikan är väl i stort okej. Naturligtvis har alla märkliga turer skadat Sveriges anseende utomlands, men inte bara juridiskt, utan också för den statsfeminism, som regerar i landet. 

På några punkter kantrar dock Cantwell. Han skriver bl a:

"Jag skulle inte bli förvånad om utredningen läggs ner en tid ­efter förhöret. Inte för att jag är övertygad om Assanges oskuld. För det är jag inte. Jag var inte närvarande i sängkammaren och har ingen aning om vad som hände. (Det vet för övrigt inte heller alla de som på nätet har anklagat kvinnorna för både det ena och det andra.)"
Det Cantwell glömmer är att de flesta som tagit ställning för Assange i skuldfrågan bygger detta vad som framkommit i den läckta häktningspromemorian. Där har Anna Ardin och Sofia Wilén berättat sin historia. Utifrån vad de själva berättat, är det svårt att se att något brott har begåtts. Men Cantwell har rätt i att ingen av oss var där och att ord kommer att stå mot ord.
Rättsfallet är på många sätt unikt och en av de unika sakerna är att vi har sett grunderna på varför Assange häktades i sin frånvaro och det är en av de punkter som skrämmer i Mordor. Nämligen hur lätt det är att få någon frihetsberövad.

Cantwell har också köpte en myt myntad av kvinnornas målsägarbiträde Claes Borgström, att kvinnorna utsatts för en "exempellös hatkampanj". En kampanj innebär att det finns krafter som styr kampanjen. Kampanjen "#prataomdet" är exempel på en kampanj, där syftet var att smutskasta Assange och stödja kvinnorna. 

Visst finns det kommentarer i forum av olika slag, som kan tolkas sam hatiska. I övrigt handlar det mest om att kvinnornas berättelser och agerande ifrågasätt. Precis som när det gäller ifrågasättandet av tokfeminismen, anses detta vara näthat.

Julian Assange har däremot varit utsatt för en med jämna mellanrum återkommande smutskastning i gammalmedia i Sverige och utomlands. Detta har burit kampanjens prägel genom att vara samordnad.