Domen mot Daddy

Då har jag läst domen mot Daddy, Joakim Ramstedt, som jag bloggade om i går. Min rubrik var då att "samhället väljer att skjuta budbäraren". Efter att ha läst domskälen framstår detta ännu mera klart. Tingsrätten har fört ett långt och utförligt resonemang kring åtalspunkterna. Det är svårt att utan tillräcklig juridisk kunskap direkt påstå att rätten har helt fel till alla delar, men det verkar i mångt och mycket vara en tolkningsfråga. Däremot är det svårt att förstå varför Datainspektionens Göran Gräslund anmält fallet och varför åklagaren Henrik Johansson drivit det till åtal.
Vad man framför allt saknar är att publiceringen vägs in i ett större perspektiv. Vad har t ex publicerats på andra bloggar om fallet? Vilka andra bloggare har publicerat dokumenten, eller länkat till dem? Åklagaren har av allt att döma inte gjort någon egen utredning. Domen bygger helt på vad Daddy berättat. Och då måste jag ännu en gång ge underbetyg till alla journalister som läst domen och inte vågar gå vidare.
Daddy lade inte ut dokumenten i löpande text. De låg på en server och var sökbara från hans blogg. Den som ville läsa dem var alltså tvungen till en aktiv åtgärd. Datainspektionen fick ett anonymt tips om bloggen från någon på "motståndarsidan". När Daddy fick besked från Datainspektionen tog han bort länkarna från bloggen.  De låg dock kvar på servern och var sökbar för de som hade sparat de gamla länkarna, något som Daddy inte var medveten om. Det var också från "motståndarsidan" man på nytt gick till DI och tipsade. Detta gjorde att Daddy också tog bort denna sökmöjlighet. Denna del av åtalet har också ogillats av tingsrätten, men var tydligen ändå det som fick Gräslund att anmäla. Likaså har tiden före 5 januari 2010 fallit för preskription.

Generaldirektör Göran Gräslund

Jag har svårt att förstå Göran Gräslunds bevekelsegrunder för att anmäla fallet till åklagare. Är han och åklagaren ute efter att testa lagen och tyckte detta var ett lämpligt fall. Ville Gräslund visa på att man gör nytta på DI?
Bloggen hade vid tillfället 1000-1500 träffar dagligen. Detta innebär naturligtvis inte 30 000 besökare i veckan. Vi bloggare har våra trogna läsare, som tittar in i stort sett dagligen. Detta gäller speciellt för en blogg som Daddys, där det samtidigt förs en intressant debatt i kommentatorsfältet. Daddy publicerade också frekvent nya blogginlägg, vilket gjorde att få nya läsare tillkom på de gamla. Det är därför lite intressant när tingsrätten skriver:
"Med beaktan av personuppgifternas karaktär, samt den spridning dessa fått och riskerar att få , kan brottet inte bedömas som ringa".
Vad vet tingsrätten om spridningen? Hur många läste dem? Det har rätten inte en aning! Hur stor spridning är acceptabelt? På vilket sätt riskerar uppgifterna nu att spridas vidare? Om det finns någon med tillgång till dokumenten är väl vederbörande ansvarig?
Trots ett omfattande resonemang tycker jag inte att tingsrätten för i bevis att Daddys dotters personliga integritet kränkts. Daddy hävdar att han publicerat uppgifterna för att skydda sin dotters integritet. Det är också märkligt att tingsrätten anser att polisförhöret med dottern skulle handla om hennes sexualliv. Precis om Daddy påpekar, så har hon inget sexualliv. Ändå anser man att förhöret innehåller uppgifter som behandlar personuppgifter som rör sexualliv.
Vad gäller modern kan det väl finnas lite fog för tingsrättens resonemang, om man bortser från hela den svulst som uppstod i kölvattnet på Daddys blogg, där otaliga troll blandade sig i och där andra bloggar var mycket aktiva. I skenet av detta innebar inte publiceringen någon kräkning. Det var också hon som först avslöjande sin identitet i en kommentar på bloggen 2008. Det var också detta som fick Daddy att släppa anonymiteten på bloggen.
Det finns säker mer att skriva om domen, men det finns ännu större skäl att ta hand om den rättsosäkerhet som finns för många fäder. Daddy har på ett utmärkt sätt visat på detta. Tyvärr finns inget lex Maria att ta till när det gäller myndighetspersoners agerande. De verkar kunna gå fria ur vad som helst. Det finns många dimensioner i detta värda att ifrågasätta och diskutera.
Jag har tidigare bloggat om att "Alla barn har rätt till en närvarande mamma och en pappa". Detta borde vara ledstjärnan för myndigheters arbete.

Samhället väljer att skjuta budbäraren

Daddy, Joakim Ramstedt, fälldes idag av Uddevalla tingsrätt för brott mot personuppgiftslagen, PUL. Han dömdes till 50 dagsböter för att bl a publicerat en dom i en pågående vårdnadstvist, ett utdrag ur en barnavårdsutredning och ett polisförhör med den då 5-åriga dottern på sin blogg. Man väljer alltså att skjuta budbäraren, istället för för de som är skyldiga till denna rättsröta.
Det var Datainspektionen som anmälde Ramstedt efter ett anonymt tips. Datainspektionen säger enligt DN:

"– I vår bedömning av dessa inlägg lägger vi stor vikt vid att det handlar om personuppgifter av mycket privat karaktär om ett barn som figurerar i en vårdnadstvist, sade Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund.– Undantaget för journalistiskt ändamål gäller inte om uppgifterna som publiceras är av rent privat karaktär, som i det här fallet."Ramstedt rättade sig efter Datainspektionens beslut och tog bort inläggen. Åklagare tyckte ändå att det fanns skäl att väcka åtal om brott mot personuppgiftslagen. Tingsrätten ansåg i linje med stämningsansökan att publiceringen medfört stor risk och negativa konsekvenser.
Jag har inte läst domen ännu och kan därför inte kommentera den i detalj. Jag kan dock inte annat än tycka att en bedömning av kränkningen mot en 5-årig flicka för innehållet på en blogg på Internet är väldigt subjektivt. Hur kunde flickan veta vad som stod i bloggen? Vem läste högt för henne? På vilket sätt blev hon kränkt?

Ramstedt och hans kamp för sin rätt att umgås med sin dotter har väckt uppmärksamhet och känslor sedan han valde Internet som en av scenerna för sin strid. Han har blivit symbol för många andra fäder i samma situationen, som inte själva har orkat ta denna eller som håller på att stånga sina pannor blodiga mot oförstående och enögda byråkrater på olika nivåer i samhället.
För den som följt med vad som hänt i Ramstedts fall, tagit del av handlingar och utlåtande i fallet, så måste man förstå att han känner sig som mitt i en mardröm, som han kämpar för att ta sig ur. Alla har inte varit positiva och på hans sida. Ett antal bloggare har valt att ta ställning för modern. Trådar på Flashback har diskuterat för och emot. Många inlägg har varit rent av motbjudande. Det som finns kvar när trollen dansat färdigt sin fåfängda dans, är ändå kalla fakta.

Tidningsartiklarna om rättegången var i många fall felaktiga. Likaså den första versionen om domen som kom på TT idag. (SVD)

Vårdnadstvisten var inte avslutad och är fortfarande inte avslutad. Ramstedt hade vid när han lade ut materialet umgängesrätt och skulle senare återfå även vårdnaden. Han hade inte alls förlorat vårdnadstvisten. Tvärtom lades förundersökningen om brott ner och psykolog konstaterade senare att det inte fanns något konstigt i flickans och faderns förhållande som tydde på övergrepp. Det fanns en historia av tidigare grundlösa anmälningar av olika slag. 

Förhoppningsvis kommer Ramstedt att överklaga domen till hovrätten och utslaget är av principiellt intresse, eftersom han publicerat offentliga handlingar. Kanske det till och med är något HD vill titta på?

Något som förundrat mig under den tid jag följt Daddys blogg, är varför gammelmedia inte tagit upp fallet. Varför är man så rädda för att gräva i denna rättsröta? Alla handlingar i fallet finns ju på dukat bord! Varför ingen myndighetsperson ställts till svar för sina handlingar är lika svårförklarligt. Eller kanske inte?

Joakim Ramstedt är idag vårdshavare. Ändå saboteras hans möjligheter att träffa sin dotter, trots att Socialstyrelsen gjort en utredning, där man bl a skriver:
"I utredningen skriver nämnden att flickan utsätts för psykiska övergrepp av sin mamma och mormor samt att flickan lärt sig att modern överger henne känslomässigt om flickan påvisar sina egna behov. Nämndens "absoluta" bedömning är att flickan behöver bo i ett neutralt familjehem. Flickan bor fortfarande med sin mamma och av dokumentationen framkommer inte hur flickan skall skyddas från de övergrepp som nämnden har konstaterat pågår."

Jag kan inte låt bli att citera ett inlägg på Flashback:
"Hörde just Göran Gräslund (Datainspektionen) på radion där han menar att han polisanmält just detta fall för att det var en så "flagrant" kränkning av den personliga intigriteten. I det här fallet dotterns.
På ett internet där människor hängs ut med namn och bild som varandes pedofiler. Där namngivna personer hängs ut som våldtäktsmän och mördare. Där till och med åklagarmyndigheten på sin hemsida publicerar namn och personnummer på en av domstolen friad sos operatör.
På detta intenet är en offentlig dom från en tingsrätt det mest flagranta Göran Gräslund kan hitta. Kan nån sponsra karln med ett par glasögon?
Var kommer alla jävla puckon i statsförvaltningen ifrån?"

Jag vill passa på att göra lite reklam för en demonstration som äger rum på Sergels Torg Stockholm den 13 maj. Demonstrationen handlar om alla barns rätt till båda sina föräldrar. Mer finns att läsa här.

Varggranskare på dubbla stolar

Besiktningsmännen från länsstyrelsen, Jimmy Carlsson och Göte Johansson

DN skriver idag om "varggranskare i dubbla roller". En av besiktningsmännen i Västmanland, Lars Björk, är också jaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet. Björk besiktade den 30 december ett angrepp där en bordercollie skadades av varg från det så kallade Skultunareviret några mil norr om Västerås. Björk drog slutsatsen att det var en varg som attackerat efter att ha sett skadorna och hört hundägare på platsen vittna.

Det var Skultunavargarnas tredje angrepp mot hundar inom ett år. Det fjärde inträffade fyra dagar senare, när en jakthund dödades. Jägareförbundet meddelade då att man skulle ansöka om skyddsjakt hos länsstyrelsen.– Vi uppfyller kriterierna för det, sade Lars Björk till tidskriften Jakt och Jägare den 3 januari. Han uttalade sig då i rollen som jaktvårdskonsulent för Jägareförbundet i Västmanland.

Det finns fler exempel

Göte Johansson

Göte Johansson från Bengtsfors i Dalsland är besiktningsman i Västra Götaland. Han sitter i Svenska Jägarförbundets länsförenings styrelse. Dessutom gillar han att jaga älg med lösdrivande hund. Han jagar gärna varg och han är kritisk till den nuvarande rovdjurspolitiken. (Svenska jägarförbundet). Vidare är han ledamot av länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation, där han representerar jägarna. Här är några av delegationens uppgifter.
En viltförvaltningsdelegation ska besluta om övergripande riktlinjer för
1. viltförvaltningen inom länet,
2. skötsel av älgstammen och i förekommande fall för skötsel av hjort- och vildsvinsstammarna,
3. licensjakt och skyddsjakt inom länet, och
4. bidrag och ersättning enligt viltskadeförordningen (2001:724). Förordning (2010:242).
(Svensk författningssamling)
Problemet har också behandlats i en diskussion på Facebook
I en kontroversiell fråga som vargfrågan är det viktigt att man inte får misstänka jäv. DN skriver:

"Naturvårdsverket har delegerat till länsstyrelserna i varglänen att fatta beslut om skyddsjakt på varg. Besluten grundas bland annat på hur många vargattacker som sker mot tamdjur och hundar. En rekommendation från Viltskadecenter är att minst fyra attacker ska dokumenteras under ett år mot den ena eller andra kategorin djur.Länsstyrelsen tar hjälp av frilansande besiktningsmän för att dokumentera angreppen och ställer inte krav på att dessa ska vara frikopplade från särintressen i vargfrågan."
Det går säkert att hitta många fler exempel på dubbla stolar för den som har tid att leta.

Mattsson har Assange-komplex?

Expressens chefredaktör Thomas Mattson verkar ha Assange-komplex. På annat sätt går inte att förklara varför nämnde Mattsson  helt omotiverat blandar in Julian Assange och Wikileaks i en blogg som handlar om Berns Salonger och Eritrea.
"Expressens roll, då? Ja, vi fortsätter att försöka berätta hur diktaturen agerar mot sina medborgare i Eritrea och via sina stödorganisationer i exempelvis Sverige. Företrädare för regimen och dess anhängare är ungefär lika entusiastiska till Expressen som Wikileaks och dess anhängare, senast häromdagen publicerade ju Wikileaks-talesmannen nya – falska – påståenden om Expressen. Men vårt uppdrag är inte att söka beröm från Isaias Afewerki eller Julian Assange (Mattssons fetning). Vi ska nyhetsförmedla."
Vilka påståenden har Wikileaks publicerat och som är falska? Det får man inte veta, möjligtvis är det något man måste gissa sig till?  Eftersom en blogg publiceras på nätet har man en möjlighet, som inte finns i papperstidningen; man kan nämligen länka till det man påstår. Detta är något jag även tidigare noterat att Mattsson aktat sig för, när han har tunnt på fötterna.

Mattsson och hans tidning har en tid ägnat sig åt overfierad smutskastning av Julia Assange och Wikileaks. Jag har berört detta i mina bloggar:

"Hur bitter är Thomas Mattsson egentligen"
"Thomas Mattsson, en geting utan sting"

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att Julian Assange omskrivs i samma andetag som Isaias Afewerki. Mattson och Expressen har en agenda, som går ut på att till varje pris misskreditera Assange och Wikileaks.
Jag har tidigare påstått att Thomas Mattsson är en ganska fåfägnd person, som gärna vill vara i centrum. Hans agerande får mig att tänka på en travestering av Snövit och de sju dvärgarna:
Mattson står framför den magiska spegeln och frågar: "Spegel, spegel på väggen där, säg vem som bäst i världen är?" Spegeln har tidigare svarat "Du", men helt plötsligt svarar den "Julian Assange" och Mattsson blir rasande. Han kommer dock aldrig att kunna pinka lika högt upp på väggen som Julian Assange!

Sergant Bales utförde inte massakern ensam?

Motvallsbloggen uppmärksammade mig på en nyhet, som västerländsk gammalmedia nogsamt undvikit att skriva om, naturligtvis inkluderat den svenska. Sergant Robert Bales var inte ensam om att utföra massakrerna i två byar i Afghanistan där 16 civila, mest kvinnor och barn mördades. Av svenska medier är det bara Nyhetsbanken som tagit upp nyheten:
"En afghansk parlamentarisk utredning sade i torsdags att upp till 20 amerikanska soldater var inblandade i söndagens dödande av 16 civila i södra Kandahar-provinsen.Hamizai Lali sa till Pajhwok Afghan News att deras undersökning visade att det var 15 till 20 amerikanska soldater, som utförde de brutala morden.

"Vi undersökte noga platsen för händelsen, pratade med de familjer som förlorat sina anhöriga, de skadade och stamäldste", sade han.
Han tillade attacken varade i en timme med två grupper av amerikanska soldater mitt i natten till söndag.
"Byarna ligger en och en halv kilometer från den amerikanska militärbasen. Vi är övertygade om att en soldat inte kan döda så många människor i två byar inom en timme vid samma tidpunkt och att de 16 civila, de flesta av dem kvinnor och barn, har dödats av de båda grupperna."

Enligt den historia vi fått serverade promenerade Bales fullt beväpnad med dunkar med flera liter bensin ut från sin bas mitt i natten till två byar, cirka 1,5 kilometer isär och inte långt från basen och där dödade 16 människor och sårade flera. Han återvände sedan frivilligt till basen och erkände vad han gjort.

Redan när jag hörde det hela första gången, funderade jag på om basen var helt obevakad? Fanns det inte vakter utposterade? Om en full beväpnad soldat kunde smyga iväg mitt i natten obemärkt, hur lätt vore det inte för talibaner att ta sig in samma väg?

Byarna låg på gångavstånd från basen, hur kom det sig att ingen på basen hörde skottlossningen och reagerade? Kunde han verkligen hinna döda, dra ut kropparna och hälla bensin över dom och tände på?

Detta har förmodligen armén också funderat över. För det kom snart en version nummer två. Bales skulle först ha gått ut på natten till by nummer ett och utfört sina dåd, sedan återvänt till basen, ätet frukost och sedan gått vidare till by nummer två.(The Truthseeker).

Här berättar två ögonvittnen om vad som hände för Global Post: 

"...Massouma, who lives in the neighboring village of Najiban, where 12 people were killed, said she heard helicopters fly overhead as a uniformed soldier entered her home. She said he flashed a “big, white light,” and yelled, “Taliban! Taliban! Taliban!”
Massouma said the soldier shouted “walkie-talkie, walkie-talkie.” The rules of engagement in hostile areas in Afghanistan permit US soldiers to shoot Afghans holding walkie-talkies because they could be Taliban spotters.
“He had a radio antenna on his shoulder. He had a walkie-talkie himself, and he was speaking into it,” she said.
After the soldier with the walkie-talkie killed her husband, she said he lingered in the doorway of her home.
“While he stood there, I secretly looked through the curtains and saw at least 20 Americans, with heavy weapons, searching all the rooms in our compound, as well as my bathroom,” she said."

Redan den 12 mars skriver New York Times:

"Mr. Hadi said there was more than one soldier involved in the attacks, and at least five other villagers described seeing a number of soldiers, and also a helicopter and flares at the scene. But that claim was unconfirmed — other Afghan residents described seeing only one gunman — "

Här finns ytterligare vittnesmål från massakern, där bl a gärningsmännen beskrivs som "Several drunk troops".

Naturligtvis förnekar USA och Nato alla anklagelser om det det skulle vara mer än en gärningsman.

President Obama säger att det finns en video från det ögonblick när Bales övergavs sig till sina överordnade och att denna skulle vara ett bevis på att den amerikanska versionen är den sanna. När Afghanistans president Karzai, som blivit upprörd över morden, kräver att få videon för att man ska kunna analysera den i Afghanistan så vägrar Obama att lämna ut den.

Karzai hävdar för övrigt att detta inte när någon enskild händelse, utan att amerikanska övergrepp mot byar är vanliga.

Vi återgår till Global Post intervju med ett ögonvittne:

"Habibullah tried his best to describe the shooting for GlobalPost. He drew a map of the three houses in his village, Alkozai, where four people were killed. His house was in the middle. He said his wife woke him up early in the morning — he can’t recall the exact time — shouting that American soldiers were at the house next door. Habibullah told her not to worry.
“This is a night raid,” he remembered telling her.
Night raids — surprise attacks by US soldiers on houses they suspect are associated with the Taliban, are common in this volatile region. “The Americans usually pick one house to raid, and then they leave.”
But a few moments later residents from neighboring houses began fleeing to Habibullah’s, telling everyone to hide. The attacker — or attackers — soon followed, he said."

Här är vittnesmål om en massaker 2007.

Det förekommer också uppgifter om att två unga kvinnor våldtogs av soldater innan de mördades:

"US soldiers were alleged to have sexually assaulted two female victims before they were killed in the Panjwai massacre in southern Kandahar last Sunday, a high-level Afghan probe team revealed." (RAWA news).

"RAWA is the oldest political/social organization of Afghan women struggling for peace, freedom, democracy and women's rights in fundamentalism-blighted Afghanistan since 1977."

Medan gammalmedia okritisk publicerade vad rebellerna i Libyen än påstod och gör likadant när det gäller oppositionen i Syrien, så har det varit knäpptyst om vad vår allierade i Afghanistan har för sig. Vad är sant? Med tanke på all mörkläggning vi sett tidigare, behandlingen av Bradley Manning, jakten på Julian Assange med mera och den korta research jag gjort på Internet, tror jag att det pågår en mörkläggning, kanske av en "nöjesraid" av fulla soldater.
Robert Bales säger själv att han inte minns något av massakern. (TV4)

Den officiella storyn är tunn som Marianne Nys spiksoppa. Man har inte ens påvisat att kulorna som dödat kommer från ett och samma vapen.

Upplever vi ett nytt "Collateral Murder"?

Förvirrad krönika om förtroendekrisen för gammalmedia

Peter Kadhammar skriver idag en mycket förvirrad krönika i Aftonbladet, där jag inte vet om han försöker blanda bort korten, eller vad han är ute efter. Rubriken är "Lågt för förtroende för journalister är bra". På något sätt lyckas han blanda ihop popularitet med förtroende:
"En reporter som söker prestige och popularitet blir ordens hora. Jag har bara en skyldighet och det är att skriva så sant och så väl jag förmår."
Förtroende handlar om trovärdighet och är något man förtjänar. Nu handlar det inte heller om förtroende och popularitet hos enskilda journalister, utan om att förtroende för en hel yrkeskår är körd i bott. Om andra journalister och redaktioner inte lever upp till att "skriva så sant och så väl de förmår", skvätter misstroendet även över på Kadhammar.
Enligt den senaste fötroendebarometern har bara 15% stort förtroende för svensk gammalmedia. Detta borde bekymra Kadhmmar är och självklart inte något som är bra.
Den som följer gammelvargen vet min inställning och den besvikelse jag känner över hur journalistiken degenererats.
På senare tid har vi matats med artiklar och krönikor om Julian Assange, som dräller av faktafel. När det gäller kriget i Libyen var tidningarna nedlusade med artiklar, som var uppenbara lögner eller grovt vilseledande.
Det ligger också en hel del i den här kommentaren jag hämtat från artikelns kommentarer:


"Allmänhetens låga förtroende och förakt för journalister grundar sig inte på att ni avslöjar obekväma sanningar. Det handlar om att ni försöker uppfostra och påverka allmänheten att dela era värderingar. När dessa värderingar och verklighetsbeskrivningar kommer tillräckligt långt från allmänhetens vardag, då uppstår det förakt och folk slutar ta er på allvar. Jag tycker det är märkligt att ni saknar denna förmåga till att självreflektion."


I detta finns frågetecken kring vilken agenda gammalmedia har och vad som styr dess agerande? Vem styr att det plötsligt publiceras 10-talet artiklar om Assange med i stort sett samma faktafel? Vem låg bakom den ensidiga och ofta lögnaktiga bevakningen av Libyen. 

Lars Linder i DN har skrivit om mediernas tappade förtroende i "Ett mediadrev kan vara ett lyckorus idag och syrebrist i morgon". Han knyter bl a an till "Juholt-affären":


"Socialdemokraterna klarar sig nog. De tappade stöd under drevets gång, men siffrorna har snabbt hämtat sig. Då kan det finnas större skäl att oroa sig över den till synes triumferande flocken: medierna."
Han gör också denna träffsäkra beskrivning:
Läsarna är rätt medvetna om det tvetydiga i medie­drevets symbios av etik och kommers, av rena nyheter och hjälpligt maskerade åsikter, och om historien är tunn och magstödet starkt nog kan jägaren efteråt råka finna att han skjutit även sig själv, i foten.

Utan tvekan har Kadhammar och hans kollegor mycket att jobba på. Det går inte att stoppa huvudet i sanden och leka struts.

Finn fem fel om Assange!

DN har idag en lång artikel om Julian Assange, "Julian Assange många ansikten". Den är väl inte den sämsta jag läst i ärendet, men innehåller försåtliga faktafel och glidningar. Det börjar redan i ingressen:
"Just nu väntar Julian Assange på beskedet om han ska överlämnas till Sverige. Här kommer han då att ställas till svars i en rättegång om misstänkt våldtäkt."
Alla som följt alla märkliga turer i detta fall vet att Julian Assange INTE är åtalad för något brott. Han är häktad i sin frånvaro för att förhöras. Genom att börja med en sådan fadäs faller hela den i och för sig ambitiösa artiklen. Visserligen kan man längre ner läsa att det handlar om att höras, men hur många orkar dit?
Nästa sakfel kommer när det handlar om Daniel Ellsberg och "the Pentagon papers":
"Ellsberg blev då kallad för den ”farligaste mannen i USA”. Han dömdes till sammanlagt 115 års fängelse för spioneri men slapp undan straffet sedan Nixon gått för långt i sin iver att hämnas."

Sanningen är att Ellsberg aldrig dömdes:
Nixon-regimen hade genom ett flertal kriminella handlingar, såsom inbrott hos Ellsbergs psykolog och planerat mord på Ellsberg själv, försökt att misskreditera honom och därmed undkomma den politiska katastrof som hotade genom the Pentagon Papers. Dessa försök avslöjades och ledde till att domstolen underkände åtalet mot Ellsberg. (Wikipedia)
Fel tre gäller Bradley Manning och här upprepar artikelförfattaren Clas Barkman senaste tidens skröna i svenska medier:
"I dag vet vi att idén om totalt källskydd inte höll. Wikileaks förmodade huvudläcka, den då 24-årige amerikanske underrättelseanalytikern i Irak Bradley Manning, arresterades i maj 2010, kort efter att de hemliga filmbilderna med helikopterattacken släppts av Wikileaks."

Det borde vara någon hemlighet för Clas Barkman precis som för Dan Josefsson att det var Adrian Lamo som svek Bradley Mannings förtroende och outade honom till de amerikanska myndigheterna, inte Wikileaks.
Barkman kan inte heller låta bli att använda Daniel Domsheit-Berg som en sanningskälla. Han beskrivs som "bästa vännen". Domsheit-Berg hade ett syfte med sin bok och det var att smutskasta Assange och förstärka sin egen roll. Boken uppfattas också av många som ett beställningsverk och backades upp av gammalmedia i nästa lika stor omfattning som en annan smutskastningsbok, som populärt kallas "Kungajakten". 
Sedan fortsätter Barkman att sprida ett rykte som flera gånger dementerats:
"Wikileaks har också kritiserats av de tidigare entusiasterna i Amnesty International och Reportrar utan gränser för att urskillningslöst publicera material där enskilda människor kan identifieras och senare bli hotade till livet."

Jag tog upp detta senast i min blogg "Hur bitter är Thomas Mattsson?":
"Keller’s “WikiLeaks has blood on its hands” argument is made without any concrete evidence. Keller expects us to take him at his word when he says he’s been told, “A few exposed sources fled their countries with American help” and a “few others were detained by authorities.”This is just another restatement of an allegation that is largely pure fabrication.
Who are these “sources”? Keller doesn’t mention that the Associated Press did a review that found no sources were threatened. The State Department refused to “describe any situation in which they’ve felt a source’s life was in danger.” The State Department would not “provide any details on those few cases” of individuals that had been relocated."
Keller doesn’t note that when WikiLeaks went ahead and published all the cables in August and September 2011 without any redactions the cables were out in public somewhere for anyone to download. Governments that wanted to read them could theoretically download the file, use a password that had been publicized by former WikiLeaks spokesperson Daniel Domscheit-Berg and begin to hunt down individuals named in the cables".

Ett mindre allvarligt fel är att Barkman skriver att Assange kodnamn var "Mendox" när det var "Mendax". Sedan kan man säga att det är att glida på sanningen när det citeras från "Assange självbiografi", när man redan skrivit att han inte godkänt den.

Slutligen noteras:

"DN Söndag har sökt Julian Assange för att göra en intervju och får till slut svar från hans assistent att han bara ger oredigerade intervjuer på engelska utan översättning:
”Dear Clas, given the degree of fabrications and media distortions apperaring in the Swedish media, Mr. Assange only gives interviews in full, untranslated form.” "

Jag kan förstå Assange, även om jag är en gammal murvel. Clas Barkmans artikel är, som jag skriver i början, ambitiös, men innehåller faktafel. Detta är fel som upprepas i artikel efter artikel i gammalmedia och är levande bevis på att om en lögn upprepas tillräckligt ofta, blir det en sanning....

Uppdatering:
Uppmärksamma läsare visar på ytterligare fel i Barkmans artikel. Det första borde jag ha upptäckt själv:
"I oktober häktades Assange i sin frånvaro av tingsrätten i Stockholm och Marianne Ny begärde att han skulle infinna sig för ytterligare förhör. Misstankarna mot honom hade nu utvidgats till våldtäkt, sexuellt ofredande och olaga tvång."
Assange häktades i sin frånvaro den 27 september, samma dag som han flög till Hamburg. Vi vet till och med klockslaget, 14.15, tack vare MoLok på Flashback. Assange plan lyfte cirka 17.20.


Barkman använder Daniel Domsheit Berg som ett sanningsvittne:

"Innan den berömda videon med helikopterattacken i Bagdad 2007 skulle släppas satt han tillsamman med sina medarbetare och redigerade filmbilderna i ett sunkigt hus på Island. Allt var improviserat med datorer, sladdar, kaffemuggar och videokassetter i en salig röra. På plats fanns hans närmsta medarbetare Daniel Domscheit-Berg och fyra andra personer."
Enligt uppgifter jag fått var inte Domsheit Berg på Island när ovanstående ägde rum. Närvarande när filmerna redigerades var förutom Julian Assange 7 andra personer, bl a Wikileakes talesperson Kristinn Hrafnsson.

Sedan kan det ju vara bra för Barkman att veta Australien har drottning, men att valutan är dollar:-)