Domen mot Daddy

Då har jag läst domen mot Daddy, Joakim Ramstedt, som jag bloggade om i går. Min rubrik var då att "samhället väljer att skjuta budbäraren". Efter att ha läst domskälen framstår detta ännu mera klart. Tingsrätten har fört ett långt och utförligt resonemang kring åtalspunkterna. Det är svårt att utan tillräcklig juridisk kunskap direkt påstå att rätten har helt fel till alla delar, men det verkar i mångt och mycket vara en tolkningsfråga. Däremot är det svårt att förstå varför Datainspektionens Göran Gräslund anmält fallet och varför åklagaren Henrik Johansson drivit det till åtal.
Vad man framför allt saknar är att publiceringen vägs in i ett större perspektiv. Vad har t ex publicerats på andra bloggar om fallet? Vilka andra bloggare har publicerat dokumenten, eller länkat till dem? Åklagaren har av allt att döma inte gjort någon egen utredning. Domen bygger helt på vad Daddy berättat. Och då måste jag ännu en gång ge underbetyg till alla journalister som läst domen och inte vågar gå vidare.
Daddy lade inte ut dokumenten i löpande text. De låg på en server och var sökbara från hans blogg. Den som ville läsa dem var alltså tvungen till en aktiv åtgärd. Datainspektionen fick ett anonymt tips om bloggen från någon på "motståndarsidan". När Daddy fick besked från Datainspektionen tog han bort länkarna från bloggen.  De låg dock kvar på servern och var sökbar för de som hade sparat de gamla länkarna, något som Daddy inte var medveten om. Det var också från "motståndarsidan" man på nytt gick till DI och tipsade. Detta gjorde att Daddy också tog bort denna sökmöjlighet. Denna del av åtalet har också ogillats av tingsrätten, men var tydligen ändå det som fick Gräslund att anmäla. Likaså har tiden före 5 januari 2010 fallit för preskription.

Generaldirektör Göran Gräslund

Jag har svårt att förstå Göran Gräslunds bevekelsegrunder för att anmäla fallet till åklagare. Är han och åklagaren ute efter att testa lagen och tyckte detta var ett lämpligt fall. Ville Gräslund visa på att man gör nytta på DI?
Bloggen hade vid tillfället 1000-1500 träffar dagligen. Detta innebär naturligtvis inte 30 000 besökare i veckan. Vi bloggare har våra trogna läsare, som tittar in i stort sett dagligen. Detta gäller speciellt för en blogg som Daddys, där det samtidigt förs en intressant debatt i kommentatorsfältet. Daddy publicerade också frekvent nya blogginlägg, vilket gjorde att få nya läsare tillkom på de gamla. Det är därför lite intressant när tingsrätten skriver:
"Med beaktan av personuppgifternas karaktär, samt den spridning dessa fått och riskerar att få , kan brottet inte bedömas som ringa".
Vad vet tingsrätten om spridningen? Hur många läste dem? Det har rätten inte en aning! Hur stor spridning är acceptabelt? På vilket sätt riskerar uppgifterna nu att spridas vidare? Om det finns någon med tillgång till dokumenten är väl vederbörande ansvarig?
Trots ett omfattande resonemang tycker jag inte att tingsrätten för i bevis att Daddys dotters personliga integritet kränkts. Daddy hävdar att han publicerat uppgifterna för att skydda sin dotters integritet. Det är också märkligt att tingsrätten anser att polisförhöret med dottern skulle handla om hennes sexualliv. Precis om Daddy påpekar, så har hon inget sexualliv. Ändå anser man att förhöret innehåller uppgifter som behandlar personuppgifter som rör sexualliv.
Vad gäller modern kan det väl finnas lite fog för tingsrättens resonemang, om man bortser från hela den svulst som uppstod i kölvattnet på Daddys blogg, där otaliga troll blandade sig i och där andra bloggar var mycket aktiva. I skenet av detta innebar inte publiceringen någon kräkning. Det var också hon som först avslöjande sin identitet i en kommentar på bloggen 2008. Det var också detta som fick Daddy att släppa anonymiteten på bloggen.
Det finns säker mer att skriva om domen, men det finns ännu större skäl att ta hand om den rättsosäkerhet som finns för många fäder. Daddy har på ett utmärkt sätt visat på detta. Tyvärr finns inget lex Maria att ta till när det gäller myndighetspersoners agerande. De verkar kunna gå fria ur vad som helst. Det finns många dimensioner i detta värda att ifrågasätta och diskutera.
Jag har tidigare bloggat om att "Alla barn har rätt till en närvarande mamma och en pappa". Detta borde vara ledstjärnan för myndigheters arbete.