lördag 28 mars 2015

Krims frigörelse följde internationella regler


Krims flykt från Ukraina och återförening med Ryssland har väckt många upprörda känslor i väst. Den har fördömts  unisont inom EU/Nato och media. Det talas om invasion och anektering från Ryssland. USA:s Victoria Nuland har stått inför kongressen och sagt att krimborna lever i terror.
Det som aldrig nämns är att Krimborna faktiskt röstade för att först bli självständigt och sedan för att ansluta sig till Ryssland. Förutom att majoriteten av befolkning är rysk, så tillhörde Krim Ryssland från till 1954. Sovjetunionens dåvarande ledare Nikita Chrustjov, som var från Ukraina, gav då bort halvön till Ukraina.
Krimborna har aldrig bett om att få tillhöra Ukraina. Vid Sovjetunionens sammanbrott 1991 hölls en folkomröstning om Krim ville bli en egen republik. 94% av de röstande ville detta, men det mötte motstånd i Kiev. Krim blev istället en autonom del av Ukraina. Dess självständighet har genom åren urholkats.
Flera opinionsundersökningar, även västerländska, före och i samband med folkomröstningen 2014 visade på en majoritet för att bryta med Ukraina och återanslutas till Ryssland. Siffrorna var dock inte lika överväldigande som det slutliga valresultatet.
Valet har fördömts av en opinion av västerländska politiker och media, som menar att folkomröstningen skedde under vapenhot från Ryssland.
Uppföljande undersökningar visar att en överväldigande majoritet inte ångrar beslutet. Enligt en artikel i Forbes, som referera till en tysk undersökning gjord i februari, visar 82% att de "absolut" stödde anslutningen till Ryssland, 11% svarade till "största delen".
Oavsett vad man säger i väst, är det uppenbart att folkviljan har segrat på Krim.

Lägg till bildtext
The Badinter Comission
 USA:s regerings talesperson Jen Psaki sa för någon vecka sedan att sanktionerna mot Ryssland ska fortsätta tills Krim återlämnats till Ukraina mot folkets vilja.
En av motiven är att det som skedde var emot Ukrainas konstitution. Detta kan avfärdas med att kuppen i Kiev när den folkvalde presidenten störtas också var emot landets konstitution, vilket gjorde att den var satt ur spel.
Det har också gjorts jämföresler med hur Kosovo skiljdes från Serbien med våld och utan någon folkomröstning.
Man lär så länge man lever. Idag stötte jag på ett nytt begrepp, The Badinter Comission. Denna inrättades av europeiska utrikesministrar 1991 när riktlinjer togs fram för hur nya stater kunde bilda i samband med Sovjetunionens sammanbrott- Dessa följdes sedan i när Jugoslavien bröts isär. Kärnpunkten var hur nya stater skulle identifieras utifrån territorier och etnisk tillhörighet.
När det gällde Kroatien och Bosnien-Herzegovinas frigörelse kom komissionen fram till följande
- The Commission substituted the term ‘communities’ for ‘peoples’ and assigned to such communities rights within existing states, recognising ‘that within one State, various ethnic, religious or linguistic communities might exist’ and stated that all such communities have the right to see their respective identities recognised and to benefit from ‘all the human rights and fundamental freedoms recognised in international law, including, where appropriate, the right to choose their national identity’.
Man slog fast att människor måste ha möjlighet att välja sin egen framtid. En folkomröstning skulle utgöra en sista test på folkviljan.
Man kan slå fast att Krims frigöresle följde de kriterier som finns i komissionens riktlinjer:
- Autonom provins med klara gränser
- Av tradition inte en del av Ukraina
- Motivera separationen genom en folkomröstning
- Folket utgjorde inte en minoritet inom området

Mer om The Badinter Comission finns att läsa här

Konklusionen måste bli att det är skillnad på folk och folk och vems intressen det handlar om. EU/Nato och dess medlöpare i MSM har åter visat att dubbelmoralen är enastående.



2 kommentarer:

  1. Jag har jobbat med utrikesfrågor på en central EU-institution och kan säga att du har helt rätt. Både folkrättsligt och enligt folkviljan är det så klart riktigt att Krim återförs till Ryssland.

    Behandlingen av Krimfrågan i väst är ett stort hyckleri. Tusentals beslut och ägandeförhållanden inom östblocket har rivits upp med motivet att de fattats av kommunistiska diktatorer mot folkets vilja, men när det gäller Krim så ska detta plötsligt inte gälla.

    En detalj bara. Chrustjov är så vitt jag vet inte född i Ukraina, däremot så växte han upp där.

    Det som utlyste krisen var associationsavtalet mellan EU och Ukraina. Avtalet är på många sätt till Ukrainas nackdel, men Ukraina gick ändå med på det i en desperat vilja (hos vissa) att närma sig Europa. Den här typen av avtal är ofta inledningen på en process som ger medlemskap i EU.

    Om Ukraina gick med i EU skulle det vara i stort sett enbart negativt för Sverige. Svenska löner skulle utsättas för ändå större tryck nedåt, med ytterligare ojämlikhet som följd. Mer pengar skulle krävas i EU-bidrag. Framförallt skulle Ukraina kräva hundratals miljarder i jordbruksstöd till det mycket ineffektiva jordbruket. Ukraina har korrupta politiker och inga som helst demokratiska traditioner. Trots detta skulle Ukraina få mycket makt i EU på grund av den stora befolkningen.

    Gränserna skulle luckras upp ytterligare med ännu större problem med felaktiga asylsökare och social turism till Sverige. I Ukraina skulle det bli enorma problem med den stora ryska minoriteten. Antingen skulle man behöva diskriminera flera tiotals miljoner människor genom att inte ge dem rätt att tala ryska eller så skulle man behöva köra över halva Östeuropa som kommer att motsätta sig ryska som officiellt EU-språk. Och så vidare. Och allt detta skulle göras i total konflikt med Ryssland. Det är absolut inte en väg som vi bör gå vidare på.

    Det bästa som kunde hända vore att sanktionerna avslutades, och att man inte går vidare med att närma Ukraina till EU. Då kan man få fred i Ukraina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är dubbelmoral, enögdhet och som du säger hyckleri som stör mig mest, där MSM är de största svikarna

      Radera

Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.