MH17: "Ingen ska döma eller utreda sitt eget fall"

En av grundbultarna i juridiken heter “Nemo iudex in causa sua”, ingen ska leda eller utreda ett fall man själv är inblandad i. Denna viktiga princip har åsidosatts när det gäller utredningen när det gäller nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet MH 17 över östra Ukraina för drygt ett år sedan. Den som hävdar detta är den finske domaren och diplomaten Peter Iskola, som är expert på internationella flyg- och rymdlagar. Han menar den ukrainska/holländska undersökningen är en juridisk fars och ett åsidosättande av de mänskliga och juridiska rättigheterna för de anhöriga till de 298 offren för katastrofen.

Peter Iskola

Iskola menar att Holland borde veta bättre än att ställa sig i spetsen för utredningen, eftersom man är platsen för 8 internationella tribunaler. Han går så långt att han anser att den nuvarande utredningen borde läggas ner och ersättas av opåverkad, neutral utredning.
Iskola påpekar vissa av alla de obesvarade frågor, som kastar en skugga över utredningen:
- Varför beordrades planet att ändra kurs och flyga över krigszonen i östra Ukraina och ta en annan rutt än tidigare och varför beordrades man att gå ner i höjd?
- Innan banden från flygkontrollen i Kiev offentliggörs, om de någonsin gör det, lär vi inte få veta det, säger Iskola.
Enligt den konvention som reglerar den internationella civila flygtrafiken är det land där ett flygplan störtar ansvarig för den följande utredningen. I det här fallet Ukraina. Landet har dock möjlighet att delegera utredningen till ett annat land. I det här fallet Holland. Förmodligen för att landet hade de flesta dödsoffren.
- Problemet med detta är att de flesta Nato och EU-länder bara några timmar efter katastrofen unisont pekade ut Vladimir Putin personligen, Ryssland och separatisterna som ansvariga för nedskjutningen. Vi kan inte förvänta oss att en utredningen ledd av Nato och EU-landet Holland skall leda till en oberoende slutsats. Holland är i högsta grad indraget i konflikten med Ryssland, menar Iskola.

Som lekman är det omöjligt att veta vad som hände denna ödesdigra dag, 17 juli 2014. Teorierna är många, men svaren på alla frågor uteblir. Iskolas synpunkter ger dessutom näring för misstankarna att man inte kommer att kunna lita på resultat av den pågående utredningen.
Idag måste utredarna veta hur planet sköts ner. Var det med en "ground to air" missil (BUK), eller var det "air to air" (jaktflyg) eller t o m båda? Handlar det om det förstnämnda behöver inte utredarna bekymra sig om att i dagsläget peka i den skyldige, men döda en massa teorier (förutsatt att man har otvetydiga bevis). Problem uppstår om det handlar om något av de två andra alternativen. Då kan bara Ukraina bära ansvaret.
Eftersom de av allt döma finns ett avtal mellan Holland, Australien, Belgien och UKRAINA att ett land har veto när det gäller vad som skall offentliggöras, finns det ytterligare skäl att vara skeptisk.
Sedan borde man fråga sig varför inte kraven är större från politiker och media i väst att ligga på och kräva ut handlingar från utredningen. Vad jag kan se är det bara "privatspanare" och bloggare, som gör det.
Tills alla papper finns på bordet utgår gammelvargen från att detta var ytterligare ett fall av "false flag", som lade ytterligare ett antal döda till de som sköts på Maidan. Det har visat sig att människoliv helt saknar betydelse för den som vill ha herraväldet över världen.

Fotnot: Peter Iskola har jobbat i FN och haft uppdrag och Europakommissionen. Sedan 12 år är han bosatt i Ryssland.
Intervjun publicerades i Fortruss

Anna-Lena Laurén en pålitlig kommunikatör

Anna-Lena Laurén skriver krönikor i Svenska Dagbladet och svenskspråkiga Hufvudstadsbladet i Finland. Hon påstås vara någon sorts specialist på Ryssland och kriget i Ukraina. Idag har Svenskan låtit hennes skriva av det sämsta jag läst på länge. I konkurrens med Sveriges Radios Maria Persson Löfgren, är den hon journalist jag föraktar mest för hennes ensidiga och förrädiska rapportering. Hon är typexemplet på någon som inte längre är "journalist", utan kommunikatör av ett budskap från en uppdragsgivare.

Anna-Lena Laurén

I dagens SVD slår hon ett nytt bottenrekord. "Kriget i Ukraina mer oengagerat än det verkar", skriver hon. "Större delen av tiden går ut på att man slentrianmässigt skjuter av några magasin på varandra". Hon slänger dock in brasklappen att trots det skadas civilbefolkningen.
Fler än jag som tycker det låter som om man slänger iväg några salvor med automatvapen enbart för sakens skull.

Bild från Gorlovka juni 2015. 1 död 14 skadade civila

Laurén har varit i Donetsk och pratat med civilbefolkningen, Uppenbarligen har hon inte varit i närheten av t ex Gorlovka, som dagligen utsätts för beskjutning av Kievs styrkor, likaså delar av Donetsk.

Nej folk inte bara skadas, utan dom dör! En del av dom som dör är barn. Minst 50 personer har dött senaste månaden.

När människor demonstrerar är det något 100-tal som vill ha slut på kriget "allmän missnöjesyttring", eftersom det är "livsfarligt" att bedriva opposition i de separatistkontrollerade områdena. Möjligt att det är så, men inte har Laurén skrivit att det är minst lika livsfarligt att bedriva opposition inom Kiev-kontrollerade områden.

Katyas mamma på begravningen

Vid begravningen av 11-åriga Katya Tuv och hennes far som dödades när deras hem bombades av Kiev, deltog tusentals människor. Totalt har minst 69 barn dödats sedan Kiev började bomba den egna befolkningen.

Det är också betecknande för den typ antiryska kommunkatörer som Laurén representerar att helt bortse från det Kiev gör och lägga allt krut på vad separatisterna gör.

Att Donetskområdet utsätts på i princip daglig beskjutning är att beteckna som att "man slänger iväg några salvor". Däremot läggs stor vikt vid det som hände vid Marinka 3 juni, där separatisterna ska ha inlett en offensiv, som slogs tillbaka att Kiev. Enligt observatörerna inom OSSE var det separatistsidan som inledde striderna. Laurén har också pratat med företrädare för Kievs armé, som berättar för henne att separatisterna försökte inta ett kraftverk. Om man är journalist och inte kommunikatör hade man naturligtvis också inhämtat information från andra sidan, där man hävdar att attacken var för att "tysta" beskjutningen av Donetsk-området, som dödade Katya och hennes far

Hon lyckas dock inte med att få OSSE att säga att separatisterna bryter mest mot vapenvilan, utan att båda sidor gör det.

Hennes slutkläm är oerhört synisk:

"Större delen av det krig som pågår i Donbass går ut på att man slänger iväg ett skott eller en granat bara för att visa motparten att man finns här. Om ett hus eller ett torg råkar stå i vägen kan det inte hjälpas."

Hur många civila dödsoffer finns det på den regeringkontrollerade sidan sedan Minsk2? Jag har inte sett vare sig bostäder eller torg i denna del av Donbass som blivit träffade av artillerield.

Att inte Laurén gör en reflexion över att en armé som har 100% stöd av EU, inklusive Sverige, kan tillåtas "slänga iväg en granat, som kan råka träffa ett hus eller torg med levande, civila människor, är för mig helt obegripligt.

Som i de flesta krig handlar det om en angripare och en försvarare. Kiev valde krig istället för dialog och försökte kuva de upproriska med våld. Jag ställer mycket större krav på en regeringen som säger sig vilja leva upp till västerländska värderingar, än en rebellregeringen, som är utsatt för allt Kiev kan hitta på för att göra livet för dess befolkning outhärdligt. Att sedan Laurén får detta till att "Donetsk integreras målmedvetet med Ryssland", när Kiev slutat betala ut pension, förbjudit lärare att undervisa, stängt banker m m. Nu kommer pensionen,från Ryssland, rubeln blir ett allt vanligare betalningsmedel och diplomen på universiteten gäller i Ryssland. Är det inte så att Kievs agerande integrerar Donbass med Ryssland?

Jag ska ge Laurén rätt i en sak, att ryssar är svåra att knäcka:
"Deras prioritet handlar om något helt annat: att överleva. Något som sovjetmänniskan är expert på"

Barn som lever i källaren för att undvika bomber

Krig är ett helvete och ska på alla sätt undvikas, inte uppmuntras. En organisation som Nato bygger hela sitt existensberättigande på krig och konflikter. Det är alltid civilbefolkningen som kommer i kläm och särskilt allvarligt är det när en regering beskjuter sin egen befolkning.

Eftersom jag redan betecknas som ett ryskt troll, behöver jag inte motivera varför jag skriver som jag skriver. Jag vill ha balans i rapporteringen, vill kunna bilda mig en egen uppfattning, utan att få en åsikt skriven på näsan.
Det jag läser av Anna-Lena Laurén är ensidigt och ytligt med en klar antirysk agenda, vilket också avspeglas i hennes rapportering från Ukraina. För den som inte är påläst kan hennes rapporter kännas objektiva och trovärdiga. Något som saknas är ett engagemang för ämnet hon skriver om och ibland känns hennes texter trötta.

Även om man ensidigt tagit ställning för eller emot något, är det viktigt för en journalist att ge läsarna själva möjlighet att göra det samma. För en kommunikatör är det inte lika viktig.

Gammelvargen försöker beskriva den verklighet Laurén och Co inte förmedlar

Hur klarar ISIS att försörja sina trupper?

Tänk att USA inte kan se detta

Jag satt igår och väntade i min bil utanför Konsum i vår lilla ort på cirka 1500 invånare. Under tiden kom tre stora varubilar och lastade ur varor. Det slog mig då hur viktig logistik är, att alla varor kommder i tid. Samtidigt kunde jag inte låta bli att fundera på hur viktigt detta måste vara i krig. Napoleon och Hitlers försök att ta Ryssland stupade bl a på "den brände jordens taktik". Soldaterna fick helt enkelt inte mat.
Detta förde tankarna till den fruktlösa jakten på ISIS i Irak och Syrien. Man vet inte exakt hur många soldater ISIS förfogar över. Enligt Wikipedia rör det sig om mellan 50 000 och 250 000 man. Dessa finns inom ett stort geografiskt område.

Det gråa området behärskas av ISIS

Även islamister behöver mat och dryck. Dessutom behövs amunition och vapen. Visserligen kan man säkert få en del inom de områden man errövrat, men det är alltså en medelstor svensk stad som ska försörjas. Dessutom finns inte soldaterna på en plats, utan på många platser.
Hur många truckar går det åt för att förse dessa med vad debehöver? Hur färdas dessa fordon? Hur ser terrängen ut i dessa länder?
För mig är det fullständigt obegripligt hur världens största krigsmakt inte lyckats skära av dessa försörjningslinjer?
Enda förklaringen jag kan finna är att man inte vill. Gränsen till Turkiet verkar vara öppen, så ISIS kan åka ut och in som dom vill.
Sedan i september förra året säger sig USA och dess arabiska diktaturpartners ha riktigt flyganfall mot ISIS. Nyligen tog änå ISIS kontrollen över Gaddafis födelsestad Sirte i Libyen.
Vad som också borde vara något att fundera över är varför Israel hela tiden får vara i fred för ISIS, Al Quada ocj Al Nusra?
Min personliga övertygelse är att USA och Nato väljer de allierade som passar deras syfte, må vara jihadister eller nazister. Så länge de förorsakar den gemensamma fienden (Assad och Putin) problem så är de nyttiga idioter och får hållas.
Olof Palme kallade en gång USA för "satans mördare" och det gäller i lika hög utsträckning i dag. Här hemma kämpar Natos kommunikatörer för att vi ska ansluta oss till dessa.

"Du sitter ju här och fantiserar"

Jag trodde jag hade skrivit mitt sista inlägg om Thomas Quick, men efter den senaste tidens debatt och diskussioner kring först Göran Lambertz bok och sedan Bergwallkommissionens rapport måste jag ändå formulera ett inlägg. Det handlar om två saker, dels en reflektion om om något som mer och mer förundrat mig och en kring kommissionens rapport.
Jag är ingen psykolog, men har en lång livserfarenhet. I mitt yrkesliv har jag träffat många olika människor, innefattande så väl psykopater, som mytomaner. När det gäller det sistnämnda har jag t o m haft en sådan som chef.
Nu vet jag inte om Thomas Quick var mytoman eftersom jag inte sett något sådant utlåtande, men man kan utan överdrift säga att han satte lögnen i system. Han ljög varje dag, hela tiden. Min chef avslöjade sig till slut genom att inte alltid komma ihåg vad han sagt tidigare och att han gärna kryddade det han berättade lite extra varje gång han berättade. Precis som Quicks historier blev dom mer och mer fantastiska. Det tog inta allt för lång tid för mig att avslöja min chef och de flesta såg snart igenom honom.

Lögn eller fantasi?
Jag har läst sida upp och sida ner i de mest fantastiska förhör, ofta med försvarsadvokaten Claes Borgström närvarande. Man kan tro att det Münchhausens äventyr man läser. För mig är det ofattbart att ingen utbrister: "Du sitter ju här och fantiserar".
Vi pratar nu inte om en samling journalister eller byggarbetare runt ett fikabord, utan en samling människor, som i sin yrkesutövning stött på massor med lögnare. Det är vårdpersonal, psykologer, poliser, åklagare och advokater.

Claes Borgström

Vissserligen är det vanliga att någon försöker ljuga sig fri från skuld, inte ljuga sig skyldig, men jag har oerhört svårt att tro att alla dessa rutinerade yrkesmänniskor varit i god tro. Möjligtvis var "hjärnskrynklargänget" så upptagna av sin tro, att de trodde på sina fantasier. Men hur kunde de övriga?
Hur kunde en rutinerad advokat timme efter timme sitta och lyssna på sin ljugande klient, utan att reagera? Jag skulle ha förståelse för om klienten försökte ljuga sig fri, men nu hade han att göra med en allvarligt psykisk sjuk människa, som försökte ta på sig mord han inte begått.
Jag finner inga ursäkter för Claes Borgströms agerande. Han inte bara hjälpte sin klient att bli fälld, utan vad värre är, han hindrade jakten på de verkliga mördarna. Det enda moraliskt riktiga för Borgström och varje annan advokat voe att tala om för Quick att han ljuger och inte kan ha begått morden och sedan lämnat uppdraget.
Jag har tidigare skrivit om Borgström, bl a i de här två artiklarna:
"Borgström är inte trovärdig" och "Han hörde inga klockor ringa"
Något jag inte läst är protokollen från rättegångarna, utan bara domarna. Av det jag läst framgår det att man såg till att Quick höll in låg profil under själva rättegångarna. Andra pratade i hans ställe. Rätten har därför inte själv fått tillräcklig möjlighet att pröva trovärdigheten. Men borde inte rättens ordförande själv ha ställt frågor till Quick?

Inget eget ansvar
Nu skrivder vi 2015 och jag övergår till att kalla Thomas Quick för hans rätta namn Sture Bergwall. Kommissionen har kommit med sin rapport, som i mitt tycke är gedigen, men lite feg och slätstruken. Något jag reagerat kraftigt på är att den, liksom i en del kommentarer, läggs ett ansvar på Sture Bergwall. Denne har också tagit på sig ett eget ansvar. Möjligtvis kan han känna ett visst moraliskt ansvar. Det är allt!
Under hela den aktuella perioden var Bergwall intagen på sluten psykriatisk vård. Han dömdes till detta efter ett misslyckat bankrån och gisslandrama. Efter varje rättegång dömdes han till forsatt sluten vård.
Varför döms man till vård och inte fängelse? Jo, därför att man inte kan ansvara för sina handlingar. Man hade hela tiden att göra med en allvarligt sjuk människa, vars sjukdom förvärrades av alla droger han fick. Att han tilläts sitta och ljuga dag in och dag ut är inget han behöver känna skuld för, men jag förstår om han idag ändå känner skuld och medkänsla med dem som for illa av hans fantasier.
Psykologen Bo Hejlskog Elvén skrev om detta i sin blogg redan 2013, "Sture Bergwall och ansvaret"
"Vi har rättspsykiatriska domar därför att vi inte anser att personen är ansvarig för sina handlingar. Rätten bestämde i åtta fall att Sture Bergwall inte var ansvarig för mord de ansåg att han begått utan att ansvaret föll bort på grund av en allvarlig psykisk störning"

 Nu får vi se om Gammelvargen får anledning att återkomma i frågan.

Imperiet USA har 200 000 soldater utomlands

Jag har tidigare skrivit att Imperiet USA har 65000 soldater placerade på 600 baser utanför landets gränser. Detta visar sig vara en grov underskattning. Bara i Tyskland finns det 40000 soldater på 179 baser, i Japan 50000 på 109 baser, i Sydkorea 28000 på 85 baser. Därtill kommer 10000 i Afghanistan. Enligt de senaste uppgifter har man minst 686 baser utomlands, men då finns t ex inte baserna i Kosovo, Kuwait, Saudiarabien och Qatar med.

 Kartan här intill är inte lika med baser, utan närvaro på olika sätt, allt ifrån militärattaché till baser med tusentals soldater.
I Italien finns 58 baser och på Puerto Rico 37 för att ta några andra länder med stort antal baser.
Hur mycket militär personal USA har utomlands är mycket svårt att få ett grepp om, eftersom Pentagon naturligtvis håller den informationen för sig själv.(Quartz)

Det här diagrammet är från 2012 och därför stämmer inte antalet soldater i Afghanistan, men om vi lägger till Italien 10000, Kuwait 15000 till de 130000 vi har med oss sedan tidigare är vi upp i 155000 man. Det är inte orealistiskt att tro att man totalt har närmare 200000 soldater utanför USA. Värt att notera är att Natos baser inte finns med i denna statistik. Lägg därtill att Frankrike har baser i 10 länder och UK i 7.
Ryssland då? Landet har också miltärbaser utanför landets gränser i länder som tidigare ingick i Sovjetunionen. I Georgien har man baser i konfliktområdena Abkhazia och South Ossetia. I Moldavien är det i ett annat konfliktområde Transnistria. Dessutom finns det baser i ryssvänliga Vitryssland, Kyrgyztan och Taijkistan. 
Gammelvargen tycker detta är värt att begrunda i den ensidiga debatt och nyhetsrapportering som förekommer.

Det är synd om folket i Ukraina

 Jag har tidigare skrivit om hur EU blåste folket i Ukraina med genom att inge falska förhoppningar. Det visar sig nu allt tydligare att man samtidigt har gått Imperiets (USA) intressen till mötes.
Vad vi sett under det senaste året är ett skrämmande exempel på vad man kan tillåta sig om man saknar samvete. Imperiet håller steg för steg på att helt ta över Ukraina politiskt, ekonomiskt och militärt. Detta är naturligtvis inget vi får läsa om här i Sverige i MSM, men den som söker lite finner gott om källor.

Nuland och Pyatt delar ut kakor på Maidan

Steg för steg
1: Det började på Maidan i Kiev efter att den folkvalde presidenten Yanukovych inte skrev under associationsavtalet med EU. Det som sedan hände och som slutade med att presidenten avsattes i en statskupp.

USA:s statssekreterare för Europa gick på Maidan och delade ut kakor tillsammans med ambassadör George Pyatt. Men mer bestickande är naturligtvis det avlyssnade telefonsamtalet de båda emerllan, där Nuland säger att "Yats i our man". Föga förvånande blev också Arseniy “Yats” Yatsenyuk premiärminister i den nya kuppregeringen.

"Yats"

2: Den nya regeringen skrev omedelbart under det associationsavtal med EU, som Yanukovych fann mindre attraktivt för landet. Ett kraftigt streck i räkningen för USA/Nato var naturligtvis att befolkningen på halvön Krim i en folkomröstning beslutade att lämna Ukraina  och ansluta sig till Ryssland. Där rök planerna på att ta över den ryska flottbasen på Krim.
3: I april besökte CIA:s högsta chef John Brennan Kiev. Varför? Vilken betydelse hade besöket för den fortsatte utvecklingen i landet?
4: Yatsenyuk valde nämligen sedan att inte förhandla med den missnöjda befolkningen i landets östra delar utan inledde istället ett för landet förödande krig mot den egna befolkningen. Detta skedde naturligtvis med åtminstone moraliskt stöd fån USA/Nato/EU. Kriget drev landet allt närmare det svarta ekonomiska hål, som man redan befann sig i närheten.
Kriget gick dessutom dåligt. Rysslands president Vladimir Putin, klargjorde redan innan kriget startade att han ville se ett federalt Ukraina med ökat självstyre för de olika oblasterna. När inbördeskriget väl var ett faktum var han också tydlig med att han inte tänkte låta Kiev ta de upproriska oblasterna Donetsk och Luhansk med våld. Hur och i vilken omfattning detta sedan skedde tvistar de lärde.
Vad som både förvånar och samtidigt inte förvånar är hur regimen i Kiev kunde få carte blanche att terrorbomba civilbefolkningen av sina uppbackare?
5: Den nya regeringen hade knappt hunnit på plats innan USA:s vice presidents Joe Bidens son Hunter fick en ledande position i det ukrainska energibolaget Burisma Holdings, som är landets största privata gasproducent. Av skattetekniska skäl är bolaget baserat på Cypern.

Ukraina är ett jordbruksland med bördiga jordar. Inte märkligt att den amerikanska kemijätten Monsanto har ett kontor i Kiev.
IMF gav Ukraina ett lån $17 biljoner där ett villkor var att man öppnade upp för "biotech farming" och öppnade därmed marknaden för inte bara Monsanto, utan också andra "livsmedelsförgiftare" som Dupont. Ukraina tillät inte tidigare att genmanipulerad föda producerades i landet.
Detta följer också en klausul i avtalet med EU, som tvingar Ukraina acceptera ett bioteknisk jordbruk.
Jag hittade följande citat om Ukrainas jordbruksmark:
"Ukraince is the world’s third largest exporter of corn and fifth largest exporter of wheat. Ukraine has deep, rich, black soil that can grow almost anything,"
Det är denna mark som nu ska förstöras för att tillvarata storbolagens intresse. Enligt dokument som läckts från Wikileaks har USA:s utrikesdepartement aktivt arbetet för att andra länder ska ändra sin lagstiftning och tillåta genmanipulation i sina grödor. Med tanke på den nu uppseglade FIF_skandalen kan man undrahur mycket detta har kostat i mutor?
Bönderna i EU har förmodligen inte fattat vad det innebär om Monsanto och övriga kan börja odla GMO i stor skala på de bördiga jordarna. Vad der sedan innebär för dessa jordar på sikt bryr ingen sig om. (Counterpunch)
6; För att ytterligare stärka USA:s kontroll över Ukraina har landet numera en amerikansk finansminister, visserligen med ett utkrainsk medborgarskap, Natalie Jaresko.
7: Amerikansk militär kommer till Ukraina och börjar utbilda dess soldater, bl a i den ökända nazi influerade Azov bataljonen-

Utförsäljningen börjar
Nyligen var Yatsenyuk i Washington för att sälja ukrainska statskontrollerade bolag på vad som Forbes beskrev som loppmarknaden. Anledningen till detta beskriver författaren Kenneth Rapoza i en kommentar till artikeln.
"Om du har en egendom värd 500 miljoner, som är belånad för 300 miljoner och säljer den för 100 miljoner, då är det loppmarknad"
Yats vill sälja så många som 1200 bolag till eventuella intressenter i väst.
Ukraina är egentligen i en situation där man borde ställa in betalningarna. Samtidigt som man försöker sälja tillgångar, förhandlar man med sina kreditgivare om att skriva ner skulder, eller helst helt skriva av dom.
Ett problem är att de största långivarna är privata investeringsbanker. Franklin Templaton $6,5 miljarder är den största. Detta är inte några gossar som idkar välgörenhet, utan vill tjäna så mycket som möjligt. Förmodligen är dessa fonder så mäktigaq att inte ens Washington kan pressa dom till eftergifter.
Inte heller är det troligt att Ryssland skriver av den fodran på $3 miljarder man har.
Det finns nu uppgifter om att Ukrainas guld och valutareserv nu är negativ. Med andra ord är det en tidsfråga innan landet tvingas ställa in betalningarna.
Det är kanske först då som loppmarknaden börjar på allvar.
Jag tycker synd om folket i Ukraina, vars stora tysta majoritet inte har någon som helst skuld i det som sker.

Wolfgang Hansson döljer fakta för sina läsare

Aftonbladets utrikesexpert Wolfgang Hansson visar än en gång att han inte är påläst, eller om han är påläst utelämnar han väsentliga fakta. Denna gång i en artikel om att "EU tassar för den ryska björnen". Han inte förstått att om kartan och verkligheten inte överensstämmer, måste man gå efter verkligheten.
Anledningen till artikeln är det nyligen avslutade toppmötet i Riga med Carl Bildts skapelse Östra Partnerskapet, vars syfte har varit att utvidga EU och Natos intressesfär i forna sovjetrepubliker för att undergräva Rysslands inflytande i dessa områden. Stora belopp har investerats för att uppmuntra dessa länder att ansluta sig till EU/Nato. Vidlyftiga löften har givits om medlemskap och slopat visumtvång. Vi vet att  USA satsat 40 miljarder kronor enbart i Ukraina för att locka landet att ansluta sig.
WH hänvisar till mötet i Vilnius 2013 när Ukrainas folkvalde president Yanukovych vägrade skriva under det associationsavtal som förhandlats fram med EU. Vad WH undanhåller sina läsare, är varför han gjorde det. Avtalet var nämligen inte fördelaktigt för Ukraina, eftersom det stängde frihandeln med landets största handelspartner Ryssland. EU tillät nämligen inte en trepartsöverenskommelse, som även inbegrep den ryskledda  östliga handelsalliansen.
En annan viktig ingrediens var att Yanukovych fick ett fördelaktigt erbjudande från Ryssland, som bl a infattande billiga lån och fortsatta subventioner av gasleveranser, vilket skulle medfört ett minskat inflytande från IMF.i
Detta blev sedan starten på de våldsamma protesterna på Maidan, som slutade med att Yanukovych störtades i statskupp, som stöddes av USA/EU/Nato.
En annan viktig information som helt utelämnas är att Yanukovych var vald med ett överväldigande stöd från det rysktalande befolkningen i öst och på Krim. I dessa områden godkände man inte den nya kuppregeringen, utan ville ha ett ökat självstyre från Kiev. Regeringsbyggnader ockuperades, precis som hade skett i Kiev och folkomröstningar anordnades. Oavsett hur organisationen såg ut och västmedia gjorde allt för misskreditera, så var det en stor viljeyttring och protest mot regimen i Kiev.

Folk köar för att få rösta i Mariupol

Istället för att diskutera med landsmännen i öst, kallades dom för terrorister och militär sattes in. Inte ett skott hade behövt avlossas.
WH köper istället med hull och hår Kievs ursäkter om rysk aggression och kallar inbördeskriget för ett ryskt anfallskrig, Han "glömmer" också att de brutala morden på 48 oppositionella i Odessa, vilka spelade en stor roll för inställningen i öst till regimen i Kiev och dess nazistiska hantlangare. Han glömmer de antiryska strömningarna på Maidan. Han glömmer alla ultranationlistiska krafter. Att dessutom helt bortse fram Rysslands säkerhetspolitiska intressen med 200 mil gemensam gräns med Ukraina, är att stoppa huvudet i sanden.
Han missar vidare att det nyligen varit samtal mellan Ryssland, EU och Ukraina inför att implementeringen av associasionsavalet mellan EU och Ukraina, Det handlar om hur  landet ska ha möjlighet att behålla frihandelsavtalet med Ryssland.
Inte heller reflekterar denne expert över att EU kanske har fått kalla fötter av den regim man varit med och tillsätta. Nyligen tagna steg med glorifiering av nazistiska krigsförbrytare och förbud mot alla oliktänkande, stängning av redaktioner och fängslande av journalister, samt mord oppositionella kanske till slut blir för svårt att svälja. Man kan heller inte i längden blunda för de krigsbrott Kiev har begått i Donbass. Ukraina är dessutom fortfarande en av världens mest korrumperade länder.

En man i sitt bombade hem i Donbass

Det hade varit ärligare av WH att erkänna att vägen till ett medlemskap hade varit lång, även utan statskupper och krig. Jag skrev om detta i bloggen "Hur Carl Bildt & co blåste folket i Ukraina".
Jag kan hålla med WH om att EU i samband med mötet i Vilnius 2013 inte begrep att Ryssland skulle sätta ner foten och anse att EU/Nato nu gick ett steg för långt. Och att man nu till slut fått upp ögonen för detta. Kartan säger ett och verkligheten något annat, men då tycker WH att man ska följa kartan och inte "tassa för den ryska björnen".
"Det är uppenbart att våld lönat sig för Putin" avslutar Wolfgang Hansson. Nu var det inte Ryssland som angrep Donbass, utan Kiev började döda sin egen befolkning, vilken till stor del bestäår av etniska ryssar.
Jag undrar varför han tycker det ärt så viktigt att få in ytterligare bidragsländer i EU? Ukraina, Georgien eller Moldavien måste under överskådlig tid vara bidragstagare från bl a Sverige. Har inte EU nog med problem att brottas med redan inom unionen?
Wolfgang Hansson representerar den typ av journalistik man gärna beskyller RT och Sputnik för att bedriva. Knausgård skrev nyligen en uppmärksammad debattartikel om cykloper. Dessa finns också på andra redaktioner än kulturen.
Som läsare vill jag ha en allsidig belysning av olika frågor för att själv kunna dra en slutsats. En redaktör får också gärna dra en slutsats utifrån de fakta som finns, men det är en dålig redaktör som döljer vissa fakta som inte passar in i agendan. Det får man lite att tänka på "Knoll och Tott" i rättegångarna mot Thomas Quick.
Avslutningsvis är det ingen överdrift att påstå att om EU tassar för den ryska björnen, kryper man för den amerikanska örnen.